Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man påstod betalade hennes differenser, när hon någon gång lät
förmå sig att betala dem.
»Och kunna då era vänner ingenting få veta, hvarken vid hofvet
eller i justitiepalatset?»
Hon låtsade, att hon inte begrep, och bönfallande, utan att ta
ögonen ifrån honom, fortfor hon:
»Seså, var nu älskvärd . .. Nog vet ni något.»
Redan förut hade han, tokig som han var i alla kjolar, osnygga eller
eleganta, som snuddade vid honom, tänkt på att kosta på sig henne,
som han brutalt uttryckte sig, denna börsspelerska, som var så
förtrolig mot honom. Men vid första ord, vid första åtbörd hade hon
sprungit upp, så full af motvilja och förakt, att han hade svurit på att
icke göra om försöket igen. Denne karl, som hennes far hade sparkat
ut — nej, aldrig! Därhän hade hon icke ännu kommit.
»Älskvärd? Hvarför skulle jag vara det?» sade han med ett
be-sväradt leende. »Det är ni ju inte alls mot mig.»
Genast blef hon allvarsam, och hennes ögon fingo ett hårdt uttryck.
Och hon vände honom ryggen för att gå, då han i förargelse och för
att såra henne tilläde:
»Ni mötte ju nyss Saccard i porten. Hvarför har ni inte frågat
honom, som ju inte kan neka er något?»
Hon vände sig tvärt emot honom.
»Hvad menar ni med det?»
»Kors, som ni själf behagar att förstå det. . . Seså, spela inte
hem-lighetsmakerska, jag har sett er hos honom, och jag känner honom!»
Harm fyllde hennes själ; den ännu lefvande stoltheten hos hennes
ras dök upp från det grumliga djup, ur den smuts, hvari hennes
spelpassion försänkte henne, en smula djupare för hvarje dag. Men hon
blef icke häftig, hon sade blott i skarp och hård ton:
»Nej, kära ni, för hvem tar ni mig? Ni är galen . . . Nej, jag är
icke er Saccards älskarinna, ty det har jag icke velat bli».
Då bugade han sig för henne med en skolpedants korrekta artighet.
»Åh, fru baronessa, däri har ni gjort mycket orätt. Tro mig:
om det kan börjas på nytt igen, så försumma inte att göra den affären,
ty ni, som ständigt är på jakt efter upplysningar, kan med mycket mindre
besvär finna sådana under den herrns hufvudkudde. Ack ja, när ni
kommer i det boet, behöfver ni bara sticka ned era vackra händer.»
Hon tog sitt parti och skrattade, liksom om hon ginge in på hans
cynism. När han tryckte hennes hand, kände han, att den var
alldeles kall. Skulle verkligen hon ha nog af den där isiga och knotiga
Del-cambre, denna kvinna med de röda läpparna, hvilken man påstod vara
omättlig?
Juni månad förflöt; den 15 hade Italien förklarat Österrike krig.
Å annat håll hade Preussen genom blixtsnabbt framryckande på knappt
två veckor inryckt i Hannover och eröfrat Hessen, Baden, Sachsen,
genom att midt under djup fred öfverraska de vapenlösa folken.
Frankrike hade icke rört på sig, väl underrättade personer hviskade helt tyst
på börsen om ett tyst förbund med Preussen, sedan Bismarck hade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
