Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sängs, hade han med beräkning på hausse ordnat om köp för mera
än fem miljoner värdepapper.
Redan klockan sju följande morgon var Huret hos Saccard och
berättade, hur han hade opererat på »den lilla börsen» på trottoaren vid
operapassagen; han hade låtit köpa så mycket som möjligt, men dock
med måtta för att inte stegra kursen. Hans order gingo upp till en
miljon; men som de båda två ansågo, att spekulationen ännu var
alldeles för blygsam, beslöto de att gå vidare. Ännu hade de förmiddagen
på sig. Men först kastade de sig öfver tidningarna, ty de bäfvade för
att finna nyheten där — en notis, bara en enda rad, som skulle göra
deras beräkningar om intet. Nej, pressen visste intet, tidningarna bara
talade om kriget och voro fulla af telegram, af utförliga detaljer om
striden vid Sadowa. Om intet rykte sipprade ut före klockan två på
eftermiddagen, om de blott fingo på sig en timme, ja en halftimme på
börsen, så var saken klar och de skulle göra rent hus med judarna, som
Saccard sade. De skildes åter; hvar och en gick för att på sitt håll kasta
in nya miljoner i striden.
Denna förmiddag tillbragte Saccard med att drifva omkring på
gatorna och hämta frisk luft, ty han hade ett sådant behof af att gå,
att han hade skickat hem sin vagn, sedan han åkt en tur. Han tittade
in till Kolb, där guldets klingande smekte hans öron, liksom ett förebud
till seger, och han hade nog behärskning att icke säga något till bankiren,
som icke visste något. Han gick sedan upp till Mazaud, icke för att ge
någon ny order, utan helt enkelt för att låtsa sig vara orolig för dem,
han hade gifvit kvällen förut. Där visste man icke heller något ännu.
Det var bara lille Fleury, som vållade honom någon oro genom den
envishet, hvarmed han höll sig omkring honom; men den enda anledningen
därtill var den djupa beundran, som den unge mannen hyste för
Universalbankens direktörs finansgeni, och emedan fröken Chuchu började
att bli honom dyr, så vågade han sig på några små spekulationer, och
nu var det hans dröm, att få reda på den stora mannens order och följa
hans sätt att spekulera.
Efter en hastig frukost hos Champeaux, där han hade haft den stora
glädjen att höra Mosers och själfve Pilleraults pessimistiska klagolåtar.
— den senare förutsade ytterligare baisse — befann sig Saccard klockan
half ett på Börstorget. Under ett träd i parken såg han Busch och fru
Méchain, som började att samtala ifrigt, när de fingo se honom; han
tyckte till och med att båda två höllo på att gå fram till honom, men
åtrade sig: visste de då något, dessa eländiga lumpsamlare, som
ständigt snokade i rännstenen efter värdelösa valutor? Ett ögonblick kände
han en rysning. En röst ropade på honom, och han såg Maugendre
och kapten Chave sitta och småträta borta på en bänk, ty den förre
gjorde nu ständigt narr af kaptenens ömkligt små börsspekulationer —
denna louisdor, som han hade vunnit kontant, alldeles som på ett
landsortskafé efter åtskilliga arga partier piket. Kunde han då inte
idag våga sig på en riktig spekulation? Var inte baissen fullkomligt
säker, alldeles solklar? Han bad Saccard intyga: skulle det inte bli
baisse? Själf hade han spekulerat starkt i baisse, och han var så säker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
