- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
124

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på saken, att han kunde ha vågat hela sin förmögenhet. När Saccard
på detta sätt direkt tillfrågades, svarade han med att dra litet på munnen
och obestämdt skaka på hufvudet; han kände samvetskval öfver att
icke varna denna stackars karl, som han visste var så arbetsam och så
klok den tiden han sålde presenningar; men han hade dyrt lofvat sig
själf absolut tystnad och han var grym som spelare, som icke ville
förstöra sin tur. Och så var det något, som just nu tilldrog sig hans
uppmärksamhet: baronessan Sandorffs vagn rullade förbi, han följde den
med ögonen och såg den stanna på rue de la Banque. Genast tänkte
han på baron Sandorff, som hörde till österrikiska beskickningen.
Säkert visste baronessan något, och genom någon frun timmersaktig
oklokhet skulle hon fördärfva alltsammans. Han hade gått tvärs
öfver gatan framåt vagnen till; den stod där med dödens orörlighet och
stumhet och den strame kusken på kuskbocken. Men ett af
vagnsfön-stren slogs ned; han hälsade och närmade sig artigt.

»Nå, herr Saccard, det är fortfarande baisse?»

Han trodde, att här var en snara.

»Ja visst, fru baronessa.»

Men då hon nu såg på honom med en skälfning i ögonen, som han
ofta sett hos spelare, begrep han, att inte heller hon ännu visste något.
En ljum blodvåg rusade upp mot hans hjärna och fyllde honom med
ljuft välbehag.

»Ni har således ingenting, att säga mig, herr Saccard.»

»Nej sannerligen, fru baronessa, ingenting, som ni inte redan
torde veta.»

Och han gick ifrån henne med den tanken: »Du har inte varit
snäll; det skall just roa mig, att du får dig en kallsup. Kanske skall du
sedan bli mera älskvärd en annan gång». Aldrig hade hon förefallit
honom mera retande, han var säker om, att han skulle ega henne, då
hans tid kom.

När han nu kom tillbaka till Börstorget, kände han åter en
skälfning innerst i hjärtat vid åsynen af Gundermann, som på afstånd kom
ut från rue Vivienne. Trots den långa distansen såg han mycket väl,
att det var Gundermann, det var hans långsamma gång, hans likbleka
ansikte, som han bar upprätt utan att se på någon. Och med
ängslan följde han honom med ögonen och sökte att tyda hvarenda hans
rörelse. När han såg, att Nathansohn gick fram till Gundermann,
trodde han, att allt var förloradt. Men mäklaren drog sig tillbaka med
en min af missräkning — Saccard hoppades åter. Han tyckte bestämdt,
att bankiren såg ut alldeles som vanligt. Så spratt hans hjärta
plötsligt till af glädje: Gundermann gick in till konditorn för att köpa
nam-nam åt sina små barnbarn; det var ett säkert tecken: krisdagar gick
han aldrig dit.

Klockan slog ett, och det ringdes för börsens öppnande. Det blef
en minnesvärd börsdag, en af dessa förödelsens stora dagar, en af dessa
sällsporda dagar, då det är haussen, som sprider förödelsen och hvars
minne icke förgår. I den tryckande värmen var det i början fortfarande
baisse. Men så hördes ifriga rop om köp, helt enstaka, liksom tiral-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free