Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Behöfver, behöfver!» stammade han, »det är rännstenen, honbe-
höfver, den liderliga slinkan!»
Och han gjorde en så våldsam åtbörd mot baronessan, att hon biet
rädd och vek undan till en stol, på hvilken hon kröp ihop och sökte
dölja så mycket som möjligt af sin nakenhet. Sedan satt hon där
orörlig, utan att säga ett enda ord med litet nedböj t hufvud och lömskt
sneglande åt de bådas heta ordskifte, likt en hona, om hvilken hanarna
äro i strid och som väntar på utgången för att tillhöra segraren.
Saccard hade modigt kastat sig framför henne. a
»Vill ni kanske slå henne!»
De båda männen stodo ansikte mot ansikte.
»Nu måste det bli ett slut på det här, min herre», sade Saccard.
,Vi kunna inte gräla som åkardrängar. Det är sant, jag är hennes
älskare. Men om ni har betalt möblerna här, så har jag betalt...»
»Hvad då?»
»Mycket! Till exempel: härom dagen 10,000 francs pa hennes
gamla räkning hos Mazaud, hvilken ni absolut nekat att betala...
Jag har lika stora rättigheter som ni. Svin — ja, det är möjligt, men
tjuf, nej! Ni skall ta tillbaka det ordet.»
Alldeles utom sig skrek Delcambre:
»Ni är en tjuf, och jag skall knäcka skallen på er, om ni inte på
ögon-blicket packar er i väg.»
Men nu blef Saccard i sin tur retad.
»Nej, nu går det för långt. Jag går, om jag vill.- Tro mte, att ni
skrämmer mig, min gubbe lilla.» • , .
När han hade fått skodonen på sig, stampade han beslutsamt pa
mattan och sade: »Seså, nu är jag klar — jag stannar!»
Halfkväfd af ursinne gick Delcambre framåtböjd emot honom.
»Smutsiga svin, gå din väg!»
»Inte förr än du är borta, gamla as!»
»Akta dig så att jag inte smockar till dig i synen.»
»Jag skall låta dig känna min stöfvel, jag säger inte hvar.»
Med händerna i högsta hugg stodo de näsa mot näsa och skällde
på detta sätt. De glömde all slags värdighet, hvarje spår af
uppfostran var utplånadt: generalprokuratorn och bankiren trätte som fulla
åkardrängar med gemena ord, som de spottade ut mot hvarandra, med allt
ifrigare och ifrigare begär efter de gröfsta råheter. Rösten nästan
kväf-des i deras strupar och smutsen sprutade dem ur munnen.
Borta på sin stol satt baronessan och väntade på, att den ena skulle
kasta ut den andra. Och redan lugn, tänkte hon på, hur hon skulle
ställa det för framtiden; det enda som generade henne, var
kammarjungfruns närvaro, ty hon gissade, att Clarisse stod bakom portieren till
toalettrummet för att njuta af skådespelet. Flickan hade sträckt fram
hufvudet och flinat af belåtenhet, när hon hörde herrarna säga så
mustiga saker; de båda kvinnorna tittade på hvarandra, baronessan
hopkrupen och naken, pigan stel och korrekt med sin lilla nedvikta
krage, och de utbytte ett flammande ögonkast.
Saccard hade också sett Clarisse. Han fullbordade hastigt sm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
