Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var hon icke egentligen en väninna, som hängaf sig? Hon blygdes
för sin svartsjuka, liksom om den skulle ha ännu mera smutsat deras
förhållande. Hon ville stå öfver hvarje kvalfull känsla för att hon
måste dela honom med andra, vara fri från kärlekens köttsliga egoism.
Hon älskade honom i alla fall af hela sitt modiga och kärleksfulla
hjärta.
Detta var den triumferande kärleken: denne Saccard, denne
stråt-röfvare från finansvärldens allfarsväg, som älskades så helt och fullt
af denna förtjusande kvinna, därför att hon såg, hur han med energi
och kraft skapade en värld, framkallade lif.
VIII.
Den 1 april 1867 öppnades världsutställningen under praktfulla,
triumferande fester. Kejsardömets glansperiod började, som skulle
göra Paris till hela världens hotell, klädt i flaggskrud, fullt af musik
och sång, där man åt och bolade i alla rum. Aldrig har en regering
på höjdpunkten af sin makt sammankallat nationerna till ett så
oer-hördt frosseri. Ett långt tåg af kejsare, konungar och furstar satte
sig i marsch från världens alla fyra hörn mot Tuilerierna, som flammade
likt apoteosen i ett féeri.
Vid samma tidpunkt, fjorton dagar senare, invigde Saccard det
palats, som han hade önskat sig för att där kungligt hysa in
Universalbanken. På sex månader hade arbetet fullbordats, man hade arbetat
dag och natt utan att förlora en timme och uträttat ett underverk. Nu
reste sig fasaden, prydd af ornament, påminnande både om ett tempel
och ett konsertkafé, en fasad, hvars prakt kom folk att stanna på
trottoaren. Inomhus rådde samma dyrbara lyx, kassornas miljoner
tycktes strömma utför väggarna. En ståtlig trappa ledde upp till
direktionssalen, som var hållen i rödt och guld, lysande som en
operasalong. öfverallt draperier och mattor, kontor anordnade med en
i ögonen fallande dyrbarhet i möbleringen. I den underjordiska
våningen voro väldiga kassaskåp inmurade och öppnade sina svalg,
djupa som ugnar, bakom spegelglasrutor, så att publiken kunde se
dem, liksom sagornas tunnor, där féernas omätliga skatter slumra.
Folken och deras konungar, som strömmade till utställningen, kunde
komma och defilera förbi allt detta: det var färdigt, det nya palatset
väntade dem för att blända dem, för att fånga dem en och en i guldets
oundkomliga snara, som glänste midt i solen.
Saccard tronade i det dyrbarast och praktfullast inredda rummet
med en möbel å Louis XIV af förgyldt trä och klädd med dyrbar
sammet. Personalen hade ytterligare ökats, den uppgick nu till mera
10 Zola, Pengar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
