- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
148

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fanns det förtjusande varelser, som med smeksam inställsamhet
biktade männen: »Hvad säger ni! Har ni inte aktier i Universalbanken?
Det är ju det enda, som duger. Köp genast Universalbanksaktier,
om ni vill, att man skall älska er.» Detta var det nya korståget, som
fruntimmerna uttryckte sig, Asiens eröfring, som Petrus Eremita och
Ludvig den helige icke hade kunnat utföra, men som damerna nu åtogo
sig med sina små guldfyllda börsar. Alla låtsade sig vara väl
underrättade om planens detaljer. Guld och ädla stenar regnade ned i
kassorna vid rue de Londres, medan rökelsen uppsteg från Karmel, allt
emot en sväfvande och obestämd bakgrund af bibliska legender, som
gaf en religiös anstrykning till och med åt det simpla vinstbegäret.

Saccard måste nu, när han om morgnarna ville arbeta i sitt
praktfulla rum å la Louis XIV, hålla sin dörr stängd; ty den belägrades, ja
det var ett helt hof, som infann sig där, som till en konungs lever,
lycksökare, affärsmän, supplikanter... ett gränslöst afguderi och
tiggeri omkring den allsmäktige. En morgon i början af juli hade han
visat sig särskildt obarmhärtig och han hade gifvit bestämd
befallning om att icke släppa in någon. Medan förrummet var fullt af folk,
som trots vaktmästarens upplysningar envisades att ändå vänta och
hoppas, hade han stängt in sig med två af sina kontorschefer för att
uppgöra definitiv plan för den nya emissionen. Efter att ha
granskat flera förslag beslöt han sig för en anordning, som tack vare den
nya emissionen af hundratusen aktier skulle tillåta en fullständig
inbetalning af de 200,000 gamla aktierna, på hvilka endast 125 francs
voro inbetalda, men för att komma till detta resultat skulle de nya
aktierna — som reserverades uteslutande för de gamla delägarna på
grundvalen af en ny aktie för två gamla — emitteras till 850 francs
att genast inbetalas, hvaraf 500 francs till grundkapitalet och en
premie på 350 francs till det föreslagna inbetalandet af de gamla aktierna.
Men saken hade sina svårigheter, det fanns ännu ett stort hål att täppa
till, och Saccard var mycket nervös. Sorlet af röster ute i förrummet
irriterade honom, Detta Paris, som låg i stoftet för honom, dessa
hyll-ningsgärder, som han vanligen tog emot som en godmodig hustyrann,
väckte i dag hans förakt. Dejoie, som om morgnarna ibland gjorde
tjänst som vaktmästare hos honom, tillät sig att ta en omväg och
komma in genom en liten dörr ut till korridoren, men han fick ett
ursinnigt mottagande.

»Hvad är det? Jag har ju sagt er, att jag inte tar emot någon,
inte någon, hör ni! ... Se här, ta min käpp, ställ er vid dörren där och
låt dem smaka den!»

Dejoie, som var mycket lugn, vågade vara enträgen.

»Förlåt, herr Saccard, men det är grefvinnan de Beauvilliers.
Hon bad mig, och som jag vet, att herrn gärna vill vara artig mot
henne...»

»Be henne dra för hin i våld och de andra också!» skrek Saccard
ursinnig.

Men han åtrade sig genast och med en åtbörd af kufvad förargelse
sade han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free