Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen kände ett motstånd uppväxa och bli allt starkare, allt eftersom
haussen blef allt vansinnigare: det var tydligt, att det fanns en grupp af
baissespekulanter, som ordnade sig till kamp, men som ännu voro
försiktiga och blott inläto sig i små förpostfäktningar. Vid ett par tillfällen
hade han ansett sig böra själf ge order om att köpa genom bulvaner,
för att kursen icke skulle hejdas i sitt stigande. Nu börjades alltså det
systemet, att banken köpte upp sina egna aktier, spekulerade i dem —
och åt på sig själf.
I sin lifliga upphetsning kunde Saccard en kväll icke låta bli att
tala med fru Caroline om saken.
»Jag tror, att det nu börjar att gå hett till. Vi äro dem för starka och
börja att vara dem för mycket i vägen ... Jag anar, att Gundermann
har sin hand med i spelet, detta är just hans taktik: han skall börja att
sälja regelbundet —så och så mycket i dag, och så och så mycket i
morgon med ständig ökning af antalet, tills han kommer oss att förlora
jämvikten . .«»
Med allvarsamt tonfall af bröt hon honom:
»Har han Universalbanksaktier, gör han rätt i att sälja.»
»Hvad för något? Gör han rätt i att sälja?»
»Ja, visst; min bror sade er ju, att en högre kurs än 2,000 är rent
vansinne.»
Han såg på henne och alldeles utom sig brast han ut:
»Nå, men så sälj då, våga er att sälja era egna aktier ... Ja, spela
emot mig, eftersom ni vill bringa mig till ruin.»
Hon rodnade litet, ty dagen förut hade hon verkligen sålt 1,000 af
sina aktier för att lyda sin brors tillsägelse och däröfver kände hon
också själf tillfredsställelse liksom öfver en sen handling af hederlighet.
Men då han icke direkt frågade henne, nämnde hon intet därom och hon
kände sig desto mera förlägen, som han tilläde:
»Jag är säker på, att affällingar hade varit framme i går. En hel
bunt aktier bjöds ut, och kursen skulle säkert ha fallit, om jag inte hade
förekommit det. Det är inte Gundermann, som gör dylika kupper.
Han har en mera långsam metod, som är i längden mera krossande.
Jag har det ju mycket bra ordnadt, men ändå darrar jag, ty det är ett
intet att försvara sitt lif emot att försvara sina egna och andras pengar.»
Och det är sant, att hädanefter tillhörde Saccard icke längre sig
själf. Han var mannen, som triumferade och vann miljoner, men
ständigt stod på nederlagets brant. Han hade icke ens tid till möten med
baronessan Sandorf i den lilla våningen vid rue Caumartin. Han hade i
själfva verket blifvit utledsen på det bedrägliga i hennes ögons glöd,
på denna köld, som han fåfängt sökte byta i värme. Och så hade han
råkat ut för samma obehag, som han hade beredt Delcambre: genom
kammarjungfruns dumhet hade han kommit in i det ögonblick, då
baronessan hvilade i Sabatanis armar. Det blef naturligtvis en stormig
förklaring, och han hade icke varit lätt att lugna. Han träffade henne
nu blott en gång i veckan, icke därför att han var förargad på henne,
utan helt enkelt emedan hon tråkade ut honom.
Baronessan, som kände, att han gled ifrån henne, blef åter lika illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
