- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
169

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

underrättad och villrådig som förr. Så länge hon i deras intima
stunder hade fått honom att bikta sig, spekulerade hon nästan alltid med
säker vinst och förtjänade duktigt. Men nu märkte hon mycket väl,
att han icke ville svara henne, ja, hon fruktade till och med, att han
narrade henne; och antingen nu turen hade vändt sig eller han verkligen
hade roat sig med att leda henne på villospår, hände det en dag, att hon
spelade med förlust, när hon följde hans råd. Därigenom började
hennes tro på honom att vackla. Om han på detta sätt vilseledde henne,
hvilken skulle då kunna leda henne? Och det värsta var, att den
fientliga stämningen på börsen emot Universalbanken, i förstone blott helt
svag, ökades för hvarje dag. Ännu var det blott helt sväfvande
rykten och man hade intet bestämdt att säga, icke något faktiskt, som kunde
vara för bankens soliditet nedsättande. Man bara antydde, att det
måste vara något, att fruktens inre var maskstunget. Men detta
hindrade icke, att aktierna stego rent af förfärligt.

Efter en misslyckad spekulation i italienska papper beslöt
barones-san, som nu blef orolig på fullt allvar, att gå upp på »Hoppets»
redaktion och försöka att få Jantrou att prata.

»Nå, hur är det fatt? Det bör ni veta . . . Universalbankens
papper ha nyss stigit med ytterligare tjugu francs, men ändå var det rykten
i omlopp; ingen har riktigt kunna säga, hvad det är, men något, som inte
är bra, är det i alla fall.»

Men Jantrou var lika villrådig som hon. Han stod vid själfva
källan för ryktena, fabricerade själf sådana, när så behöfdes; men han
brukade jämföra sig med en urmakare, som är omgifven af hundratals
pendyler, men aldrig riktigt vet, hvad tiden lider. Han var visserligen
genom sin nyhetsbyrå inne i alla hemliga underrättelser, men någon viss
och säker mening kunde han inte hysa, ty upplysningarna voro
hvarandra så motsägande och olika.

»Jag vet ingenting, ingenting alls.»

»Åh, ni vill inte säga mig något.»

»Nej, på min heder, jag vet inte något. Och jag, som tänkte göra
er en visit för att fråga er! Är då Saccard inte älskvärd längre?»

Hon gjorde en åtbörd, som gaf honom visshet om det han redan
hade anat: deras förhållande var slut, de voro trötta vid det bägge två;
hon var förtretad, för att han hade svalnat och inte mera ville prata.
Han ångrade ett ögonblick, att han inte hade spelat rollen af väl
underrättad för att, som han sade, »hålla till godo med» denna fröken
Ladri-court, hvilkens far hade sparkat ut honom. Men han kände, att hans
stund ännu icke hade kommit och han fortfor att betrakta henne, i det
han gjorde sina reflexioner helt högt.

»Ja, det var riktigt tråkigt.. . och jag som räknadt just på er. . .
Ty om det blir någon katastrof så måste man få reda på saken i förväg
för att kunna i tid göra helt om ... Jag tror visst inte, att det är någon
brådska, ännu är ställningen ganska solid. Men man ser ju så konstiga
saker...»

Medan han satt och tittade så där på henne, grodde en plan i hans
hjärna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free