Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgäfves hade hon sprungit omkring till tjänstefolkskontor, besökt illa
beryktade hotell, rotat i lastens nästen, ständigt på sin vakt, vändande
på hufvudet och spörjande, så fort namnet Léonie nådde hennes öron.
Och denna flicka, som hon hade sökt både när och fjärran, henne hade
hon nyss i dag af en slump fått rätt på här vid rue Feydeau i bordellen i
huset bredvid, där hon hade snokat upp en för detta hyresgäst i cité de
Na-ples, hvilken var skyldig henne tre francs. Det var ett rent genidrag, att
hon hade vädrat upp och känt igen henne under det fina namnet Leonide,
när frun med sin gälla röst hade ropat upp henne i mottagningsrummet.
Busch, som hon underrättade om saken, gick genast tillbaka till stället
med henne för att underhandla om affären. Han var förtjust öfver, att
hon hade sjunkit så djupt ned i smutsen och blifvit så vedervärdig.
Han hade erbjudit henne tusen francs, om hon öfverlät sina
rättigheter till förbindelsen. Hon blef alldeles häpen och gick med barnslig
förtjusning in på affären. Nu skulle man då ändtligen kunna trakassera
grefvinnan de Beauvilliers, nu hade man det eftersökta vapnet, som till
och med var ännu vederstyggligare och nesligare, än man hade hoppats.
»Jag väntade er, herr Saccard. Vi ha något att tala om... Ni
har väl fått mitt bref?»
Saccard, som icke ville, att det skulle se ut, som om han af någon
hotelse hade låtit förmå sig att komma dit, började genast att i skarp
och föraktfull ton tala om Jordans affär.
»Nej, förlåt, jag har kommit hit för att göra upp en skuld för en
medarbetare i min tidning, Jordan, en mycket hygglig ung man, som ni
skoningslöst ansätter med en verkligen upprörande grymhet. Senast i
morse tycks ni ha uppfört er mot hans hustru så, att en hygglig
människa skulle ha skämts ögonen ur sig för något slikt.»
Häpen öfver att bli på detta sätt anfallen, just när han beredde sig
att själf gripa till offensiven, förlorade Busch alldeles fotfästet, glömde
den andra historien och ilsknade till öfver den här.
»Herrskapet Jordan . . . jaså ni kommer för herrskapet Jordans
skull! ... I affärer frågar man inte efter fruntimmer och inte efter
hygglighet. När man är skyldig något, skall man betala . . . det är det enda
jag förstår mig på. Pack, som inte på åratal frågat efter mig, som det
varit ett förbannadt besvär att pressa fram fyrahundra francs af, sou
för sou. Men jag skall, så sant jag lefver, sälja allt hvad de ha och kasta
ut dem på gatan i morgon bittida, om jag inte i kväll har här på mitt
skrif-bord de 330 francs och 15 centimer, som de äro skyldiga mig.»
När Saccard, enkom i af sikt att riktigt reta honom, sade, att han
redan fått denna fordran betalt fyrti gånger om, då den säkert inte hade
kostat honom tio francs, höll han nästan på att kväfvas af förargelse.
»Där ha vi det! Så där prata ni allihopa. Det ingår ju också
omkostnader i denna skuld på 700 francs, hvartill skulden på 300 har
vuxit. Men hvad har jag med det att göra? Om man inte betalar mig,
så stämmer jag. Det är ledsamt, att rättvisan är dyr, men det är inte
mitt fel! . . . när jag har köpt en fordran för tio francs, skulle jag låta
betala mig med tio francs, och så skulle det vara bra! Nå, men min risk
och allt mitt spring och mitt tankearbete, min intelligens då? Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
