Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den här Jordanska affären angår, kan ni fråga fru Méchain, som sitter
där. Det är hon, som haft den om hand. Hvilket spring och hvilket
besvär hon har haft, hur många par skodon hon har slitit ut genom att
löpa i trapporna hos alla tidningar, där man körde ut henne som en
tiggerska utan att någonsin ge henne den adress, hon ville ha. Den här
affären ha vi under månader skött om, vi ha drömt om den, vi ha arbetat
på den som på ett mästerstycke, den har kostat mig ett vansinnigt
belopp, om jag beräknar mitt arbete till endast tio sous per timme.»
Han blef alldeles exalterad, med en stor gest visade han på de
pappersbuntar, som fyllde rummet.
»Här har jag för mera än tjugu miljoner fordringar, nya och gamla
från alla håll och kanter i världen, små och stora . .. Vill ni ha dem för
en miljon, så tag dem! När jag tänker på, att det finns gäldenärer,
som jag förgäfves gått på lur efter i tjugufem år! Och när jag omsider
träffar på en, som kan betala, så vill ni, att jag inte skall åderlåta honom?
Ni borde inte tro, att jag är så dum, ni skulle inte själf vara så dum.»
Utan att förspilla tiden på ytterligare diskussion, tog Saccard fram
plånboken.
»Jag betalar 200 francs mot det, att ni ger mig tillbaka Jordans
reverser och kvitto på fulla beloppet*»
Busch for upp i förbittring.
»Tvåhundra francs — aldrig i lifvet! Det gör 330 francs 15
cen-timer. Jag skall ha centimerna också.»
Men fullkomligt oberörd, med den lugna tvärsäkerheten hos en
man, som känner makten hos kontanta pengar, som bredas ut framför
ögonen, upprepade Saccard ett par, tre gånger:
»Jag betalar er 200 francs ...»
Och Busch, som innerst var öfvertygad om, att det var
förnuftigast att kompromissa, samtyckte till sist med ett skri af raseri
och tårar i ögonen.
»Jag är alldeles för medgörlig. Hvilket gement yrke! . . . Jag
bedyrar heligt, att jag blir plundrad — bestulen . . . Medan ni håller på, så
hugg för er andra också för era tvåhundra francs ... Ni kan ju gräfvai
högen där.»
När Busch, hade gett kvitto och skrifvit några ord till
exeku-tionsbetjänten — ty Busch hade icke längre papperen hemma hos sig
— pustade han ut ett ögonblick vid sitt skrifbord, till den grad
uppskakad, att han skulle utan vidare ha låtit Saccard gå, såvida icke fru
Méchain, som hittills suttit orörlig och tyst, hade frågat:
»Än den andra affären då?»
Han kom plötsligt ihåg: nu skulle han ta revanche! Men allt, hvad
han hade tänkt ut i förväg — berättelsen, frågorna, det fiffiga sättet att
föra samtalet, det slopades i ifvern att komma till själfva saken.
»Den andra affären — ja, det är ju sant! ... Jag har skrifvit till
er, herr Saccard. Nu ha vi en gammal räkning att göra upp ...»
Och han sträckte ut handen för att taga fram Sicardot-konvolutet,
som han öppnade framför honom.
»År 1852 tog ni in på ett litet hotell vid rue de la Harpe; där ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
