Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färdade ni tolf reverser på femti francs stycket till en flicka vid namn
Rosalie Chavaille, sexton år gammal, hvilken ni en kväll våldförde i
trappan ... Här äro dessa reverser. Ni har inte betalt en enda af dem,
ty ni flyttade, utan att uppge någon adress, redan innan den första
förföll. Och det värsta är, att de äro undertecknade med ett falskt namn,
Sicardot, er första hustrus namn.»
Mycket blek, hörde Saccard på honom och såg på papperen. I det
första ögonblickets förskräckelse tappade han alldeles hufvudet och
stammade:
»Hur vet ni? . .. Hur har ni kommit öfver de där? ...
Sedan skyndade han att med darrande händer åter ta fram
plånboken; han hade ingen annan tanke än att betala och få dessa fatala
papper i sina händer.
»Det är ju inga kostnader eller hur? .. . Det blir sexhundra francs
. . . Ja, det vore ju mycket att invända, men jag vill hellre betala utan
några resonnemanger.»
Och han räckte fram sex sedlar.
»Vänta lite», ropade Busch och sköt tillbaka pengarna, »jag har
ännu inte talat till slut.. . Fru Méchain därborta är kusin till Octavie,
och dessa papper tillhöra henne; det är för hennes räkning, jag fordrar
betalning. Den stackars Rosalie blef för alltid krympling i följd af er
våldsamhet. Hon fick utstå mycket och dog i djupt elände hos fru
Méchain, som hade tagit henne till sig . . . Om hon ville, skulle hon kunna
berätta er saker, som...»
»Ohyggliga saker!» föll fru Méchain in med sin gnälliga stämma, i
det hon bröt sin tystnad.
Förskräckt vände sig Saccard om till henne, som han alldeles hade
glömt, där hon satt nedsjunken på stolen som en tung massa, snarlik
en till häften hopfallen lägel. Hon hade alltid väckt hans oro, denna
roffågel med sin ruskiga kommers med värdelösa valutor; och nu fann
han, att hon hade med denna obehagliga historia att göra.
»Åh, jag förstår! Stackars flicka! Det gör mig mycket ondt»,
mumlade han. »Men eftersom hon är död, inser jag verkligen inte . . .
Här äro i alla fall dessa 600 francs.»
Ånnu en gång sköt Busch tillbaka pengarna.
»Förlåt, men ni vet ännu inte allt. Hon fick ett barn ... ja, ett
barn, som nu går på det fjortonde året, en gosse, som är så lik er, att ni
omöjligen kan neka till faderskapet.»
Förbluffad upprepade Saccard flera gånger:
»Ett barn ... ett barn ...»
Sedan stoppade han hastigt in de sex sedlarna i plånboken samt
återvann med ens sin säkerhet och munterhet.
»Nej, men hör nu, drifver ni med mig? Om det finns ett barn,
så tänker jag inte ge er en enda sou. Barnet är sin mors arfvinge, det
är gossen, som skall ha de här pengarna och allt hvad han vill till på
köpet ... Ett barn, det är ju mycket trefligt och det är helt naturligt;
det är intet ondt i att ha ett barn. Tvärtom är jag mycket glad där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
