- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
198

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gaf en vink åt Sabatani, som på några stegs afstånd med sin vanliga
förströdda och smäktande k vinnotjusarmin stod och rökte en cigarrett
och smidig som en orm gled in i »gitarren» — det lilla öppna, efter
sin form benämnda rummet vid »korgens» baksida, i hvilket
spekulanter och mäklare kunde komma i direkt förbindelse med hvarandra

— och med vaket öra följande kursen, skickade han oaflåtligen order
till Mazaud på gröna blanketter, hvaraf han hade stort förråd.
Angreppet var så häftigt, att trots alla ansträngningar Universalbankens
aktier åter föllo med fem francs.

Klockan slog tre kvart till tre, om blott en kvart skulle klockan
slå för stängning. I detta ögonblick rådde ett ofantligt vimmel bland
folkmassan, och den skrek, som om den hade piskats med något
afgrunds-gissel. Mäklarna skreko och tjöto med hesa och spräckta röster; då
inträffade det, som Saccard med oro hade väntat på.

Lille Flory, som sedan börsen öppnades, hade hvar tionde minut
kommit från telegrafen med händerna fulla af telegram, kom nu igen
därifrån och trängde sig igenom mängden, i det han läste ett telegram,
som tycktes göra honom förtjust.

»Mazaud! Mazaud!» ropade en röst.

Flory vände på hufvudet, som om man hade ropat hans eget
namn. Det var Jantrou, som ville ha reda på, hvad det var. Men
Flory knuffade undan honom, han hade alldeles för brådtom och var
utom sig af glädje öfver att kunna säga sig själf, att
Universalbankens slutkurs skulle stiga; ty telegramet meddelade, att kursen steg
på börsen i Lyon, där så betydande köp hade afslutits, att återverkan
kändes på börsen i Paris. Det kom också redan andra telegram, en
stor mängd mäklare fingo ta emot order. En storartad effekt visade
sig genast.

»Jag köper Universalbank till 3,040», skrek Mazaud med sin gälla
falsettstämma.

Och Delarocque, som hade händerna fulla af order, stegrade
priset med fem francs.

»Jag köper för 3,045...»

»Jag säljer till 3,045», röt Jacoby. Tvåhundra till 3,045.»

»Jag tar dem.»

Då gick Mazaud själf lite högre.

»Jag köper till 3,050.»

»Hur många?»

»Femhundra.»

Mäklarna fäktade med armarna, som om de hade fått epileptiska
anfall, och det förfärliga larmet blef sådant, att mäklarna inte längre
kunde höra sig själfva. Men i sin rasande yrkesifver fortsatte de med
gester. Man såg deras stora munnar öppna sig, utan att man kunde
förnimma några ord, endast händerna talade: en gest inifrån utåt,
som bjöd ut, en annan gest utifrån inåt, som accepterade; uppräckta
fingrar angåfvo antalet, genom ett tecken med hufvudet sade man ja
eller nej. Begripligt endast för de invigda, var det hela likt ett
utbrott af vansinne hos dårar. I statspappersafdelningen såg det ut,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free