Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om man hade råkat i slagsmål, så vild var trängseln. Mellan
kon-tantafdelningen och korgen öfver det hejdlöst svallande hafvet af
hufvuden, såg man endast de tre kursnoterarna, som sittande på sina
höga stolar flöto ofvanpå alltsammans likt vrakspillror med den stora,
hvita sidan i deras registerbok, medan man både från den ena och den
andra sidan slet och ryckte i dem i följd af de hastiga växlingarna
i kursuppgifterna, som man kastade upp till dem. Men framför allt i
kontantafdelningen hade tumultet nått sin höjdpunkt — det var endast
en kompakt massa af hufvudhår, icke ens några ansikten, ett mörkt
myllrande, där blott de små hvita bladen i annotationsböckerna
lyste till, när de svängdes i luften. De sista minuternas vilda
upphetsning hade också gripit publiken, där var ett väldigt trampande, ett
vildt tumult, som om en stor hjord hade släppts in i en alltför trång
passage.
Men ljudet af en klockas slag trängde plötsligt genom tumultet.
Allt blef lugnt, de våldsamma gesterna upphörde, rösterna tystnade
öfverallt. Publikens dofva sorl var det enda, som nu förnams,
liksom strömmen fortfar att brusa, fast den dragit sig tillbaka i sin bädd
och icke mer svämmar öfver bräddarna Och under denna ihållande
upphetsning gingo kursuppgifterna från man till man. Universalbankens
aktier hade stigit till 3,060, således tretti francs högre än dagen förut.
Baissespekulanternas nederlag var fullständigt, terminsuppgörelsen
skulle ännu en gång bli ödesdiger för dem, ty halfmånadsdifferenserna
kräfde betydande belopp.
Innan Saccard lämnade salen sträckte han upp sig, liksom för
att bättre med ett ögonkast öfverblicka skaran omkring sig. Han hade
verkligen vuxit, uppburen, som han var, af en sådan triumf, att hela
hans lilla person pöste upp och ökades i längd, så att den blef nästan
imponerande. Den, som han tycktes söka öfver mängdens hufvuden,
var Gundermann, som ju icke var där, Gundermann, som han skulle
ha velat se slagen, med förvridna anletsdrag, tiggande om nåd; men
han ville åtminstone, att alla judens anonyma kreatur, hela det
smutsiga judeföljet, som var där, skulle till sin ilska få skåda honom i
triumfens gloria. Detta var hans stora dag, om hvilken man ännu
talar, liksom man talar om Austerlitz och om Marengo. Hans klienter,
hans vänner hade skyndat fram till honom. Markis de Bohain,
Sé-dille, Kolb, Huret tryckte hans händer, medan Daigremont med sin
hala världsmannaförbindlighet småleende komplimenterade honom,
väl vetande, att dylika segrar på börsen betyda döden. Maugendre
skulle ha velat i sin hänförelse kyssa honom på båda kinderna, men
var på samma gång ursinnig på kapten Chave, som han såg fortfarande
ryckte på axlarna. Men Dejoie lade i dagen en fullkomligt religiös
dyrkan; han hade kommit springande från tidningsbyrån för att genast
få höra den sista kursen, han blef stående på några stegs afstånd,
orörlig, fastnaglad af hängifvenhet och beundran, med ögonen fulla af
tårar. Jantrou hade försvunnit, troligen hade han skyndat till
baro-nessan Sandorff med nyheten. Sabatani och Massias strålade som
på kvällen efter en stor seger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
