Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda ögonblick, försåt och bakhåll öfverallt. Han kände sig stå
fullständigt ensam, utan annat, som kunde hålla honom uppe, än den
omätt-liga begärelse, som ständigt förtärde honom. Han var i synnerhet
rädd för den 14, då uppgörelsen för differenserna skulle ega rum. Men till
de tre dagarna dessförinnan kunde han ännu skaffa pengar, och den 14
hjälpte upp Universalbanken i stället för att medföra en katastrof.
Den 15 stannade kursen vid 2,860, hvilket var blott 100 francs lägre än
sista decemberkursen. Han hade fruktat för en katastrof, nu låtsade han
sig tro på seger. Den vanns dock i själfva verket för första gången af
baissespekulanterna, som omsider fingo lyfta differenser — de som under
månadtal hade fått betala; och då situationen nu var förändrad, måste
han låta sig föras till boks hos Mazaud, hvilken alltifrån den stunden blef
starkt engagerad. Den senare halfmånadsuppgörelsen i januari
måste bli afgörande för bankens öde.
Under den tid han hade kämpat på detta sätt, under dessa dagliga
sinnesskakningar, som än slungade honom ned i af grundens djup, än åter
lyfte upp honom därur, hade Saccard hvarje kväll ett hejdlöst begär
efter ett bedöfva sig. Han kunde icke vara ensam, han åt middag ute i
staden och sina nätter tillbragte han i någon kvinnas famn. Aldrig
hade han lefvat så vildt, man såg honom öfverallt, han gick på teatrarna
och på restauranger, där man superar på tu man hand med de sköna,
och han strödde guld omkring sig som en man, hvilken är så rik, att han icke
vet, hvar han skall göra af sina pengar. Fru Caroline undvek han, ty
hennes föreställningar besvärade honom och hon talade ständigt med
honom om de oroliga bref, hon fick från sin bror och själf var hon
för-tviflad öfver hans ytterst vådliga sätt att söka stegra kursen. Han
träffade oftare baronessan Sandorff, liksom om hennes kalla
deprava-tion skulle ha kunnat ge afledning för hans oro, genom att skänka
honom den stunds glömska, som var nödvändig, för att hans
öfveran-strängda hjärnas spänning i någon mån skulle vika. Ibland tog han sin
tillflykt till den lilla undangömda lägenheten vid rue Caumartin för att
gå igenom en del papper och tänka på vissa affärer, glad öfver att ingen
människa skulle störa honom där. Han kunde där också få sömn, en
eller ett par härliga timmar, då han kunde glömma allt. Och då gjorde
sig baronessan icke samvete öfver att söka igenom hans fickor och läsa
bref ven, som lågo i hans plånbok; ty han hade nu blifvit alldeles stum,
hon kunde icke locka af honom en enda nyttig upplysning och hon var
till och med säker på, att han ljög, när hon lyckades klämma ur honom
något enda ord, så att hon vågade icke inrätta sina spekulationer efter
hans anvisningar. På detta sätt hade hon kunnat förvissa sig om den
penningförlägenhet, som Universalbanken hade börjat att kämpa emot,
hon fick reda på ett helt stort system af löpande förbindelser, växlar,
som banken försiktigtvis diskonterade utomlands. Då Saccard en
eftermiddag hade vaknat alltför snart och fann henne hålla på med att
undersöka hans plånbok, hade han örfilat upp henne som en slinka, som
fiskar efter småmynt i herrarnas västfickor, och efter den betan brukade
han slå henne, något som gjorde dem bägge vilda, men sedan mattade ut
och lugnade dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
