Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter terminsuppgörelsen den 15 januari, som kostade baronessan
10,000 francs, spirade en plan upp hos henne. Den fick alltmera makt
med henne och till sist beslöt hon att tala med Jantrou därom.
»Min själ tror jag inte, att ni har rätt», svarade denne, »jag tror
tiden är inne att öfvergå till Gundermann ... Gå till honom och tala om
för honom, hur det är, eftersom han lofvat er ett godt råd den dag, ni
kommer med en nyttig upplysning.»
Den förmiddag, då baronessan kom upp till honom, var Gundermann
vid ett förfärligt lynne. Ännu dagen förut hade Universalbankens
aktier stigit igen. Skulle man då aldrig kunna göra slut på detta glupska
odjur, som hade slukat så mycket pengar och som envisades att icke dö!
Det var mycket väl i stånd till att resa sig än en gång, att åter sluta med
hausse den 31 i månaden. Och han morrade öfver, att han hade kastat
sig in i denna olycksaliga tvekamp, då det kanske hade varit bättre att
ha ett finger med i den nya banken. Han undrade, huruvida hans
vanliga taktik härvidlag varit den rätta, han hade förlorat sin tillit till
logikens ovillkorliga seger, och i detta ögonblick skulle han kanske ha
funnit sig vid att slå till reträtt, ifall han hade kunnat dra sig tillbaka utan
att förlora allt. Och denna oklara syn hos en man, som annars var så
skarpsynt, berodde på det hemlighetsfulla och oklara, som
börsoperationerna på längden alstra och hvarom man inte rätt kan säga, hvad det
är. Visserligen köpte Saccard och spekulerade i värdepapper. Men
var detta för verkliga klienters eller för bankens räkning? Han visste
till sist inte, hur det var, tack vare alla de motsägande skvallerhistorier,
som man från alla håll bar fram till honom. Han slog i dörrarna till
sitt kolossala arbetsrum, hans personal darrade för hans vrede,
mäklarna fingo ett så brutalt mottagande, att deras vanliga
frammarsch förvandlades i vild flykt.
»Jaså, det är ni», sade Gundermann till baronessan utan ringaste
artighet. »I dag har jag inte tid att sladdra med fruntimmer.»
Hon tappade totalt koncepterna, så att hon hoppade öfver alla
inledningar och tvärt kom fram med det hon ville tala om.
»Inte ens om man bevisar er, att Universalbankens pengar äro slut
i följd af de betydande aktieköp, som banken har gjort, och att den är
tvungen att i utlandet diskontera löpande förbindelser?»
Gundermann undertryckte en åtbörd af glädje. Hans ögon voro
fortfarande lika uttryckslösa, och han svarade med samma buttra röst:
»Det är inte sant.»
»Huru? Inte sant? Jag har hört det med mina egna öron, jag har
sett det med mina egna ögon!»
Och hon sökte att öfvertyga honom genom att förklara, att hon hade
haft i sina händer växlar, utgifna af bulvaner, hviikas namn hon
upp-gaf. Hon uppgaf också de utländska bankirer, i Wien, i Frankfurt och
Berlin, som hade diskonterat dessa växlar. Hans korrespondenter kunde
ju ge honom upplysningar; han skulle nog få se, att det inte bara var löst
prat, hon kom med. Hon försäkrade honom också, att banken hade
köpt uteslutande för egen räkning för att hålla haussen uppe, och att
tvåhundra miljoner redan voro uppslukade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
