Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver pengarna, som lian förlorade, harmen öfver mistningen af
njutningar hade alls ingen del i hans förtviflan och smärta: hans hjärta
blödde endast genom förödmjukelsen af att vara besegrad, af att
Gunder-manns seger var lika lysande som afgörande och ytterligare befäste
denne guldkonungs allmakt. I detta ögonblick var han verkligen
ståtlig, hela hans lilla figur utmanade ödet; ögonen blinkade icke,
ansiktet var orörligt, ensam stod han emot det svall af förtviflan och harm,
som han kände redan började brusa emot honom. Hela salen sjöd af
vrede, som svallade upp emot hans pelare, händerna knöt-os, ur förvridna
munnar kommo elaka ord; men på hans läppar sväfvade ett omedvetet
småleende, som mycket väl kunde fattas som trots.
Liksom i ett töcken såg han Maugendre, som var likblek och leddes
ut af kapten Chave, hvilken med en oansenlig börsspelares grymhet,
som är förtjust öfver att få se de stora spekulanterna bryta halsen af sig,
för honom upprepade, hvad han hade sagt honom på förhand. Så
var det Sédille, som med förvridet ansikte och den fåniga minen hos en
affärsman, hvars firma går öfver styr, nu kom fram och skälfvande
tryckte Saccards hand helt snällt liksom för att säga honom, att han inte
alls var ond på honom. Eedan vid de första oroande tecknen hade
markis de Bohain deserterat och gått öfver till baissespekulanternas
segrande armé samt berättade för Kolb, som också försiktigt höll sig undan,
hvilka ledsamma misstankar denne Saccard hade ingifvit honom allt ifrån
den senaste bolagsstämman. Jantrou hade förtviflad åter försvunnit
för att så hastigt som möjligt låta baronessan Sandorff få veta den senaste
kursen. Och säkert fick hon en nervattack i vagnen, ty det brukade
hon, när hon hade gjort stora förluster.
Och hos Salmon, som alltjämt var stum och gåtfull, stodo
baisse-spekulanten Moser och haussespekulanten Pillerault, den senare med
utmanande och stolt min trots sin ruin, medan den förre, som förtjänat
en förmögenhet, förstörde för sig själf segerns glädje genom farhågor
för en aflägsen framtid.
»Ni skall få se, att vi få krig med Tyskland till våren. Allt det
här lofvar intet godt, och Bismarck lurar på oss.»
»Äh, snacka inte något skräp om freden! Jag har åter begått den
dumheten att tänka alldeles för mycket. Men stor sak i det! Går väl
bättre nästa gång.»
Hittills hade Saccard inte visat någon svaghet. Men bakom honom
nämndes namnet Fayeux, hvilken bar upp räntorna för folket i Vendome
och med hvilken han stod i förbindelse för en hel skara små aktieägare;
det berörde honom på ett obehagligt sätt och kom honom att tänka på
den enorma mängden af småfolk, af beklagansvärda kapitalister, som
skulle alldeles krossas under Universalbankens ruiner. Men åsynen af
Dejoie, som stod där dödsblek, med alldeles förstördt utseende, stegrade
med ens denna känsla af obehag till stickande smärta, ty i honom, som
han kände, personifierades alla dessa små och fattiga, som nu gingo
under. Och i ett slags hallucination tyckte han sig också se grefvinnan
Beauvilliers och hennes dotters bleka, förtviflade ansikten; deras stora,
tårfyllda ögon voro med ångestfullt uttryck riktade på honom. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
