Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne Saceard, hvars hjärta barkats genom tjugu års bofstreck, Saccard,
som satt sin ära däri, att han aldrig hade känt sina ben svikta och att
aldrig ha behöft sätta sig på bänken, som stod vid pelaren, han kände
nu krafterna svika och måste sätta sig ned ett ögonblick. Den
larmande folkhopen strömmade alltjämt till och hotade att kväfva honom.
Han lyfte på hufvudet, ty han behöfde luft, och genast stod han åter
upprätt, då han där uppe på telegrafgalleriet kände igen fru Méchain, som
lutade sig ut öfver salen och med sin väldiga, pussiga gestalt behärskade
slagfältet. Hennes gamla svarta skinnväska stod bredvid henne på
stenbalustraden. Medan hon väntade på att få stoppa in i väskan de
tämligen värdelösa aktierna, stod hon och tittade på de döda, som den
glupska korpen, hvilken följer hären ända till blodbadets dag.
Med ansträngdt fasta steg gick Saccard därifrån. Hela hans varelse
föreföll honom fullständigt tom; men genom en utomordentlig
viljeansträngning skred han fram fast och rak. Men hans sinnen voro
som förslöade, han hade inte längre den förnimmelsen, att han gick på
marken, utan trodde sig gå på en tjock matta. En dimma skymde för
hans ögon, klagoljud surrade för hans öron. Medan han gick ut ur
börsen och nedför trappan, kände han icke mera igen människorna, det var
sväfvande skuggor, som omgåfvo honom, formlösa gestalter, ljud ur
fjärran. Såg han inte Buschs stora, grinande ansikte passera förbi
honom? Hade han inte stannat ett ögonblick och talat med Nathansohn,
som var mycket förnöjd och hvilkens dämpade röst föreföll honom att
komma långt bortifrån? Följde inte Sabatani och Massias med honom
under denna allmänna bestörtning? Han såg sig åter omgifven af en
talrik skara, kanske var det åter Sédille och Maugendre, alla slags
figurer, som utplånades, förvandlades. Och då han skulle aflägsna sig,
dyka in i regnet, i den flytande smuts, som dränkte hela Paris, upprepade
han, som till det sista ville visa sig obesvärad, med gäll röst för hela denna
fantomvärld:
»Ack, hvad jag är ledsen öfver denna kamelia, som har blifvit
kvarglömd ute på gården och frusit ihjäl!»
XI.
Fru Caroline, som blef alldeles förfärad, afsände redan samma kväll
ett telegram till sin bror, som skulle vara i Rom ännu en vecka; och tre
dagar efteråt kom Hamelin till Paris för att möta faran. Mellan Saccard
och ingeniören kom det till en häftig förklaring i den där salen med
ritningarna, vid rue Saint-Lazare, där affären fordom med så stor entusiasm
hade diskuterats och beslutits. Under dessa tre dagar hade de tröstlösa
förhållandena på börsen blifvit förfärligt förvärrade; Universalban-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
