Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kens aktier hade slag i slag fallit under pari, till 430 francs; och baissen
fortfor, det knakade i byggnadens fogar, och hvilken stund som helst
kunde den störta ihop.
Fru Caroline satt tyst och hörde på samt undvek att blanda sig i de
båda herrarnas meningsbyte. Hon var full af samvetskval och
anklagade sig själf såsom medbrottslig, ty hon hade ju lofvat att vara
vaksam och ändå hade hon låtit allt ske. I stället för att endast helt
enkelt sälja sina aktier för att hejda haussen, hade hon bort finna på
något annat sätt, varnat folk — kort sagdt, handlat. I sin stora kärlek
och beundran för brodern, kände hon sitt hjärta blöda, när hon såg honom
på detta sätt komprometterad och hans stora arbeten rubbade, hela
hans lifsverk åter hotadt. Och hon led så mycket mera, som hon icke
kände sig ha rätt att döma Saccard: hon hade ju älskat honom, hon
tillhörde ju honom genom detta hemliga band, öfver hvilket hon nu
blyg-des mera än någonsin. Ställd på detta sätt midt emellan dessa båda
män, sönderslets hon af stridiga känslor. Aftonen samma dag, som
katastrofen hade inträffat, hade hon i ett utbrott af uppriktighet alldeles
förkrossat Saccard och lättat sitt hjärta från alla samvetsförebråelser
och farhågor, som under lång tid hade hopats där. Men när hon såg
honom småle, envis och alltjämt obesegrad, och när hon tänkte på,
hvilken kraft han behöfde för att fortfarande hålla sig upprätt, sade hon sig
själf, att hon icke hade rätt att på detta sätt tillintetgöra honom och
alldeles slå honom till marken, sedan hon hade visat sig så svag emot honom.
Hon satt nu helt tyst och uttryckte blott genom själfva hållningen sitt
klander, men ville för öfrigt blott vara åhörare.
Men denna gång blef Hamelin häftig, han som brukade vara så
försonlig och så föga fråga efter allt utom sitt arbete. Med yttersta
häftighet angrep han detta spekulerande, banken gick under i följd af
spe-kulationsvanvettet, som var komplett galenskap. Han hörde icke till
dem, som ville, att en bank skulle låta sina aktier falla i pris, såsom till
exempel ett järnvägsbolag, hvilket ju hade sin betydande,
inkomstbringande materiel, medan en bank har blott sin kredit; när denna vacklar,
ligger banken i dödsryckningar. Men det måste därvidlag finnas måtta.
Om det var nödvändigt samt till och med klokt att hålla kursen vid
2,000 francs, så blef det vansinnigt, ja rent af brottsligt att vilja drifva
upp den till 3,000 francs och ännu mera. Så fort han hade kommit
fram, hade han fordrat att få veta sanningen, hela sanningen. Nu kunde
man inte längre ljuga för honom och säga honom — hvad han hade måst
smälta, att man vid senaste bolagsstämman förklarade i hans
närvaro — att bolaget icke egde en enda af sina aktier. Böckerna lågo där,
och han genomskådade lätt deras lögner. Sabatanis konto till exempel!
Han visste, att denne bulvans namn dolde bankens egna transaktioner;
där kunde han under ett par år månad för månad följa med Saccards
stigande feber: först är han helt varsam, köper blott helt försiktigt, men
drifves sedan till allt mera betydande köp för att till sist uppnå den
ofantliga siffran af 27,000 aktier, hvilka ha kostat nära 48 miljoner. Var det
icke vansinnigt — en skamlös galenskap, som såg ut, som om man ville
göra narr af folk, att göra affärer till ett sådant belopp i Sabatanis namn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
