Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ju hennes mans handstil, och då var ju saken klar. Grefven hade
fått lust till flickan, först hade han lockat henne och sedan hade han
gjort sig kvitt henne. Busch hade icke ens dolt för grefvinnan, att
han trodde, att det nu efter nära femton år icke fanns något laga
tvång för henne att betala. Men han var ju endast ombud för sin
klient och han visste, att hon var fast besluten att vända sig till
domstolarna och ställa till den allra förfärligaste skandal, om man icke
ville träffa någon uppgörelse med henne. Grefvinnan satt alldeles
likblek och djupt sårad i sina känslor af detta ohyggliga förflutna,
som åter väcktes till lif; hon yttrade sin förundran öfver, att man hade
dröjt så länge med att vända sig till henne, hvarvid Busch hade hittat
på en historia: förbindelsen hade varit förkommen, men hade nu hittats
på bottnen af en koffert. Och då grefvinnan absolut vägrade att
närmare inlåta sig på saken, gick Busch sin väg, fortfarande mycket
höflig, men sade, att han skulle komma tillbaka tillsammans med sin
klient, icke den följande dagen, ty på söndagen kunde hon inte alls,
bli ledig, men säkert om måndag eller tisdag.
På måndagen, när den ohyggliga händelsen timat med hennes
dotter och sedan Alice i feberyra hade blifvit förd hem, satt grefvinnan
de Beauvilliers med tårfyllda ögon och vakade öfver sitt barn utan
att längre ha en tanke för den ruskiga karlen och hans historia. Alice
hade omsider nyss somnat, och modern satt tillintetgjord, förkrossad
af detta ödets hårda slag, då Busch åter inställde sig, nu åtföljd af
Léonide.
»Här är min klient, fru grefvinna», sade han, »och nu måste det
bli slut på den här saken.»
Grefvinnan ryste vid åsynen af denna flicka, som var klädd i
skrikande färger, med det svarta, sträfva håret fallande ned mot
ögonbrynen och stort, pussigt ansikte, hela hennes person bar en prägel
af något simpelt och gement tack vare hennes tioåriga tjänstgöring
inom prostitutionens led. O, min Gud, för varelser med anlag att
sjunka så djupt var det grefven besvek henne!
»Det måste nu bli slut på den här saken», vidhöll Busch, »ty
min klient är mycket stängd där vid rue Feydeau.»
»Rue Feydeau», upprepade grefvinnan utan att förstå något.
»Ja, hon är där . . . hon är där, rent ut sagdt, på ett allmänt hus.»
Förfärad, med skälfvande händer gick grefvinnan och stängde
fullständigt till alkoven, hvilkens ena dörrhalfva var undanskjuten.
I feberoro hade Alicee nyss rört på sig under täcket. Måtte hon bara
somna igen, så att hon icke såg, icke hörde något.
Busch fortsatte genast:
»Se, grefvinnan, förstår väl. . . Fröken här har bedt mig ta hand
om hennes affär, och jag är bara hennes ombud. Därför ville jag,
att hon skulle komma själf och förklara sina anspråk. Seså, Léonide,,
gör nu det.»
Orolig och icke riktigt till freds med den roll, Busch lät henne spela,,
tittade hon på honom med sina stora ögon, lika en strykrädd hunds..
Men hoppet om de tusen francs, som han hade lofvat henne, gjorde^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
