- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
242

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

såg de öfverfyllda kofferterna, där det inte fanns den allra minsta
lapp, som tillhörde hvarken en hustru eller en älskarinna, utan allt
endast var afsedt för vården af hans egen personlighet; men ändå
vågade hon komma fram med sitt ärende.

»Jag kom för att be er om ännu en tjänst.»

Hon berättade historien om Victors dåd, att han begått
våldtäkt och stöld och sedan rymt, att han var i stånd till hvilket brott
som helst.

»Vi kunna inte lämna honom åt sitt öde. Hjälp mig och låt oss
förena våra bemödanden . . .»

Han lät henne inte tala ut; likblek, gripen af en rysning af fruktan,
som om han skulle ha känt någon missdådares smutsiga hand på sin
axel.

ȁh, det fattades endast detta! Min far tjuf, min bror
mördare . . . Jag har dröjt alldeles för länge, jag tänkte resa i förra veckan.
Det är afskyvärdt, afskyvärdt att bringa en sådan man som jag i en
dylik belägenhet!»

När hon envisades, blef han oförskämd.

»Låt mig vara i fred! Eftersom det roar er att lefva ett lif af
sorger, så håll på. Jag hade varnat er; det är rätt åt er, om ni får
gråta . .. Men, ser ni, jag för min del, hellre än att jag ger så mycket
som ett hårstrå, hellre skall jag sopa hela det där packet i rännstenen.»

Hon hade stigit upp.

»Farväl då!»

»Farväl!»

Och när hon gick, kallade han åter in kammartjänaren och
fortsatte med inpackningen af sina eleganta saker. Medan han nu skulle
lättjefullt lefva under Neapels strålande sol i förgätenhet af allt, såg hon
plötsligt för sig den andre brodern, hur han en mörk, ruskig kväll
uthungrad strök omkring med knifven i hand i en aflägsen gränd. Var
icke här svaret på frågan, huruvida pengar äro detsamma som
uppfostran, hälsa, intelligens? Eftersom den mänskliga smutsen
inombords är densamma, är då icke hela civilisationen inskränkt till blott
den öfverlägsenheten att lukta godt och lefva komfortabelt?

När fru Caroline kom till arbetshemmet, gick hon direkt till
direktören, hvilken hon gjorde en mängd frågor, och ville ha reda på
de minsta detaljer. Men han kunde blott upprepa, hvad hon redan
kände till genom furstinnan. Undersökningarna hade icke ledt till
det minsta resultat. Victor var långt borta, han strök omkring på
bottnen af den stora stadens okända, förfärliga djup. Några pengar
kunde han icke ha, ty Alices portmonnä, som han hade tömt,
innehöll blott tre francs och några sous. För öfrigt hade direktören icke
blandat polisen in i saken för att bespara de stackars damerna de
Beauvilliers den offentliga skandalen.

Fru Caroline fick nu den idén, att gå upp i sjuksalarna för att
fråga sköterskorna däruppe. Men där kunde hon ju icke heller få
någon bestämd upplysning. Emellertid hörde hon de små flickornas
klara röster inifrån deras sjukrum, hvars dörr stod på glänt, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free