Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gundermann, blifvit herre på börsen, då hade jag nu obestridligen
varit guldkonungen — åh, hvilken triumf! Jag skulle ha varit en
half-gud, Paris skulle ligga för mina fötter.»
Men hon höll honom envist stången.
»Ni hade ju hvarken rättvisan eller logiken på er sida, ni kunde
ieke lyckas.»
Han stannade häftigt framför henne och for ut:
»Inte lyckas — ah, prat! Det fattades mig pengar, det var hela
saken. Om Napoleon hade vid Waterloo haft ytterligare
hundratusen man att låta skjuta ned, så hade han segrat, och världen hade
fått ett annat utseende. Om jag hade haft ett par hundra miljoner,
som jag behöfde, skulle jag nu vara världens herre.»
»Men det är ju förfärligt», utropade hon upprörd. »Tycker ni
inte, att det är nog med förödelser, tårar och blod? Vill ni utarma
ännu flera familjer, bringa ännu flera till tiggarstafven?»
Han började åter sin häftiga promenad, gjorde en åtbörd af
öfver-lägsen likgiltighet och utbrast:
»Hvad frågar lifvet efter dylikt? Vid hvarje steg, man tar,
krossar man tusentals existenser.»
Plötsligt satte han sig igen; hans ben voro så trötta, att de vägrade
att bära honom och han talade halfhÖgt liksom i en ofrivillig bikt.
»Gundermann hade helt säkert rätt: spekulationsraseriet på
börsen duger icke . . . Åh, den skojaren, han är lycklig, som inte mera har
hvarken blod eller nerver och inte mera kan kurtisera en kvinna eller
dricka en butelj bourgogne. Jag tror för resten, att han alltid har
varit sådan — med is i ådrorna... Jag är alldeles för het af mig, det
är tydligt. Det är också skälet till, att jag så ofta har brutit halsen
af mig. Men jag kan tillägga det, att om detta heta blod dödar mig, så
är det också mitt heta blod, som sätter lif i mig. Ja, det rycker mig
med, det kommer mig att växa, det lyfter mig högt och sedan slår det
ned mig och gör med ens hela sitt verk till intet. Att njuta, det är
kanske intet annat än att tära sig själf. När jag blickar tillbaka på
dessa fyra års kamp, då inser jag väl, att hvad som har vållat min
olycka, det är just allt hvad jag har åstundat, allt hvad jag har
njutit.. . Det är visst obotligt, det där. Det är inte mycket med mig.»
Men nu flammade vreden upp mot segraren.
ȁh, denne Gundermann, denne smutsige jude, som segrar,
därför att han icke har några begär! Sedan århundraden tillbaka
öfver-flyglar och besegrar oss denna ras, trots allt förakt och all försmädelse.
Han äger redan en miljard, han skall få två — tio — hundra miljarder,
han skall en dag bli jordens behärskare. Under åratal har jag skrikit
ut det från taken, ingen tycks höra på mig, man tror, att det bara är
en börsmänniskas förargelse, men det är rasens röst, som talar. Ja,
judehat, det ligger i mitt blod, ja det genomtränger hela mitt väsen.»
»Så underligt det är!» sade fru Caroline helt lugnt, hon som var
så upplyst och så tolerant. »För mig äro judarna människor liksom
alla andra. Och om de ha några särskilda egenskaper, så är det andra,
som ha bibringat dem dessa. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
