- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
248

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Saccard, som inte ens hade hört på henne, fortsatte ännu häftigare:

»Och hvad som retar mig, det är att se, hur den ena regeringen
efter den andra gör sig till deras medbrottslingar och ligger på knä
för dessa skälmars fötter. Rougon, den store mannen, min herr
bror, har verkligen uppfört sig högst gement emot mig, ty — det har
jag inte talat om for er — jag var nog feg att före katastrofen söka att
försona mig med honom; och att jag nu sitter här, det är därför, att han
har velat det. Eftersom jag generar honom, vill han bli mig kvitt,
det skulle jag inte vara arg på honom för — men hans förbund med
de gemena judarna!... Har ni tänkt er något dylikt?
Univeraslban-ken strypes, för att Gundermann skall kunna fortsätta sitt geschäft.
Hvarenda katolsk bank, som blir alltför mäktig, skall krossas såsom
samhällsvådlig, för att judeföljet måtte triumfera och äta upp oss
allesammans så fort som möjligt.. . Men Rougon skall akta sig! Han
skall själf först bli uppäten, sopas bort från den maktställning, vid
hvilken han klänger sig fast och för hvilken han förnekar alla sina
gamla åsikter. Hans vingleri är mycket fiffigt, att den ena dagen
hålla sig väl med de liberala och den andra med enväldet; men i den
leken bryter man till sist halsen af sig. ... Och eftersom allt kreverar,
så kan ju gärna Gundermanns önskan få gå i fullbordan, han som
har förutsagt, att Frankrike blir slaget, om vi få krig med Tyskland!
Vi äro färdiga, preussarne behöfva bara rycka in och ta våra provinser.»

Fru Caroline tystade ned honom med en förfärad och bedjande
åtbörd, liksom om hon hade fruktat, att han skulle kunna locka
blixten att slå ned.

»Nej, nej, säg inte så! Det har ni icke lof till... Er bror har
för resten inte med er häktning att göra. Ur säker källa vet jag, att
det är justitieministern Delcambre, som har ställt till alltsammans.

Saccards vrede var med ens borta, han smålog.

»Ah, han hämnas!»

Hon såg frågande på honom, och han tilläde:

»Ja, det är en gammal historia oss bägge emellan... Jag vet på
förhand, att jag blir fälld.»

Hon anade säkert, hvad det var för en historia, ty hon frågade
icke vidare. Det uppstod en kort tystnad och han började att syssla
med papperen på bordet, åter helt och hållet upptagen af sin fixa idé.

»Ni är mycket rar, käraste ni, som kommit hit, och ni måste lofva
mig att komma igen, ty ni har goda råd att ge, och jag vill tala om
mina planer... Ack, om jag hade pengar!»

Hon afbröt honom hastigt och begagnade tillfället att få klarhet
i något, som i månadtal hade sysselsatt hennes tankar och plågat
henne. Hvar hade han gjort af de miljoner, som han för egen del
borde äga? Hade han skickat dem till utlandet eller gräft ned dem
vid foten af något träd, som ingen annan än han själf kände till?

»Men ni har ju pengar! De två miljonerna för Sadowaaffären
och de nio miljonerna för era 3,000 aktier, ifall ni sålde dem, då kursen
var 3,000.»

»Jag, kära vän!» utropade han. »Jag har ju inte en sou!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free