Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och detta sade han i en så uppriktig och förtviflad ton och han
såg så förvånad på henne, att hon trodde honom.
»Aldrig har jag förtjänat en sou på affärer, som gått illa ... Ni
förstår, jag ruinerar mig själf på samma gång som andra ... Ja, visst
har jag sålt, men jag har också köpt, och hvart mina nio miljoner plus
ytterligare ett par miljoner ha tagit vägen, det skulle vara mig
synnerligen svårt att förklara... Jag tror till och med, att mitt konto
hos den stackars Mazaud utvisade ett saldo mig till last af tretti tusen
francs ... Inte en sou ... totalt barskrapad som alltid!»-
Och hon kände en sådan lättnad, en sådan glädje öfver demia
hans försäkran, att hon började att skämta om sin egen och sin brors
ruin.
»Det är så med oss också! När allt blir utredt, vet jag inte, om vi
ha så mycket, att vi kunna lefva på det en månad. Åh, dessa pengar,
dessa nio miljoner, som ni hade lofvat oss, kommer ni ihåg, hur de
skrämde mig. Aldrig har jag känt mig så illa till mods, och hvilken
lättnad var det inte, när jag hade afstått allt för att öka bankens
tillgångar . . . till och med våra 300,000 francs, som vi fått ärfva efter
en tant, ströko med. Det var ju inte så alldeles rättvist; men som jag
sade er: pengar, som man på det där sättet har kommit öfver, som
man inte själf har förtjänat, dem frågar man inte vidare efter. . .
Och ni ser ju, att jag är glad och att jag skrattar.
Han afbröt henne med en ifrig åtbörd; han hade ryckt åt sig en
pappersbunt från bordet och svängde den.
»Seså, tyst, tyst! vi skola bli mycket rika igen. . .»
»Hvad menar ni?»
»Tror ni, att jag tänker uppge mina planer? Under sex månader
har jag suttit här och arbetat, jag har vakat hela nätter för att bygga
upp allt igen. Hur har ni kunnat tro, att jag ger spelet förloradt?
Napoleon kom ju tillbaka från Elba. Jag skall också komma
tillbaka, jag skall blott behöfva visa mig, så skola alla pengar i Paris
skynda att följa mig, och denna gång skall det inte bli något Waterloo,
det svarar jag för, ty min plan är matematiskt noggrann, uträknad i
förväg intill sista centimen. Åndtligen skola vi då störta honom,
denne olycklige Gundermann! Jag behöfver bara fyra å fem hundra
miljoner, kanske femhundra, och världen är min!»
Hon hade lyckats fatta hans händer och slöt sig intill honom.
»Nej, nej, tyst! Ni skrämmer mig!»
Och mot hennes vilja förbyttes hennes förskräckelse i beundran.
Här i denna kala, eländiga cell, tillbommad och afspärrad ifrån
världen, här väcktes hos henne förnimmelsen af ett öfversvallande mod,
af en strålande lifskraft: hoppets oförgängliga illusion och den sega
uthållighet, som aldrig vill dö. Hon sökte inom sig efter vreden och
afskyn öfver alla hans fel, men hon fann dem icke mera. Hon hade
endast kvar sitt hat till det onda öfver hufvud taget och sin medkänsla
för lidandet. Han var en omedvetet verkande kraft, och hon
underkastade sig honom åter, han var som en ödeläggande, men nödvändig
naturmakt. Och var det också blott kvinnlig svaghet, njöt hon dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
