Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Lady eller zigenarunge?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den stackars lärarinnans ansikte och blef nu i en hast nästan
gråblek. Hon hade svarta ringar kring ögonen, hvilka fingo ett
för ett barn onaturligt skarpt uttryck.
– Herre min skapare, nu får hon ett anfall igen! – Maud lilla...
för Guds skull, Maud, tänk om pappa skulle komma!
Som en sten föll barnet till golfvet och låg snart mera lik en
död än en lefvande varelse framför de båda kvinnorna.
– Måtte ej lord Crawford komma, stammade Julia med
färglösa läppar, under det att hon baddade barnets tinningar med
eau de Cologne och varligt lade henne ned på en soffa. Det är
just för att undvika dessa anfall, han gör allt, hvad hon vill,
och har befallt oss att aldrig motsäga henne eller handla i
motsats till hennes önskningar...
– Någon kommer, sade Louise och stirrade med orolig blick
emot korridoren, hvarifrån mjuka steg närmade sig.
– Åh, Gud vare lof, det är endast herr Dick!
– Syster... Maud... älskade, ropade ynglingen och kastade
sig ned på knä vid hennes sida. Vakna, liten... vakna!
Det låg något nästan besvärjande i den djupa klangen af hans
stämma. De stora drömmande blå ögonen hvilade med svärmisk
ömhet på systerns marmorlika drag. Vek som en kvinna strök
han med sin smala, tunna hand öfver hennes panna. Plötsligt
öppnade hon sina ögon, som med en förvirrad, undrande blick
såg omkring och slutligen stannade vid broderns oroliga ansikte.
Då gled ett det mäst ljufva, strålande leende, öfver hennes
läppar och lekte och dansade i ögonen.
– Du här, Dick, sade hon och slog med glödande häftighet
sina armar om hans hals. Den förra stämningen var som
bortblåst... hon mindes ej ett grand däraf, förrän tant Julia ånyo
visade sig, nu med en vinkaraff på en silfverbricka, en flaska och
några citroner.
Då gled åter ett mörkt, nästan hotfullt uttryck öfver barnets
själfulla drag. Men det måtte legat något bedjande och sorgset
i tant Julias ansikte, ty Maud sträckte nu ut sin hand emot
henne likt en drottning, som benådar sin undersåte...
– Jag vill att Bella skall komma upp, sade hon befallande.
– Men klockan går på tio, Maud lilla... är det ej bra sent?
menade Julia.
– Bella skall komma just nu, envisades Maud och rodnade
af ifver. Jag kan i alla fall inte sofva i natt på länge, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
