Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Storstadslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af tillåten harm. Kanske tant tror, att jag blygs för den
handlingen? Tvärt om, jag är stolt däröfver och jag ämnar upprepa
det, när det faller mig in!
– Bravo, Maud, bra taladt, sade Inger och gnuggade förtjust
sina händer.
– Men huru kan Maud tillåta sig en dylik handling? fortfor
tant Julia.
– Gör jag inte något sämre i mitt lif, kan tant skryta af min
uppfostran! Flickan i fråga är en förtjusande söt liten varelse
– hon passar alltid upp mig så vänligt, och jag tycker det är synd
om alla dessa unga flickor, bundna innanför en disk? Ja, jag
vill gråta, när jag ser alla dessa stackars små fångar... Det måtte
väl ej då vara för mycket, att jag, som har mera än jag behöfver,
bjuder henne, som jag nu speciellt talar om och fästat mig vid,
på litet tårtor och deltagande ...
Det kom ett fuktigt skimmer i Ingers ljusgrå ögon ...
– Gud signe ditt goda hjärta, lilla »nervbylte», sade hon, sprang
upp och gaf Maud en grundlig kyss och omfamning.
– Och så tycker Inger, som är snart tjugutre år, stora flickan,
att hon skall uppmuntra Maud till dylika extravaganser ...
– Ja, goda tant, det tycker Inger!
– Men jag förbehåller mig alla besök på offentliga ställen
med hotelluppasserskor ...
– Jaa – dem får tant behålla, sade Maud, som begagnade
sig af tant Julias hetsighet, då hon i sin ifver sade »alla» i stället
för »inga» ...
Maud skrattade så uppsluppet, att tant Julia trodde, hon skulle
få nervkramp af harm.
– Ser tant, allvarligt talat, så vill jag tala om, att det är mitt
lifs princip att bedöma hvar och en varelse efter dess eget värde,
utan tanke på börd, rang och dylikt nonsens. Jag vill försöka
att förskaffa mig den smula frihet, som kan stå mig till
buds, därigenom att jag gör precis hvad mitt hjärta eller
samvete bjuder.
– Herre Gud! Arma, förvillade barn! Hvar har Maud insupit
dessa förskräckliga frihetsidéer? Åh – jag behöfver nog
ej gå långt för att hitta roten till detta elände, som på allt sätt
förstör dig, barn, och omöjliggör mina planer för en vårdad
uppfostran för dig ... Hvad tror du folk säger om en flicka med
sådana verkligen tarfliga idéer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
