Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Storstadslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvad folk säger? Tror tant jag bryr mig därom? Nej, inte
så mycket som så.
Maud gjorde en betecknande blåsning med munnen och var
ohjälpligt söt, det måste till och med tant Julia tillstå, huru
förargad hon än var.
– Maud beror ej af folks omdömen, menade Inger.
– Maud och alla unga flickor äro beroende af folks omdömen,
ska’ jag säga Inger ... Äro de fattiga ... behöfva de plats och
rekommendationer om ett hederligt lefverne, och äro de rika,
behöfva de det för att få en man ...
– Äro de rika, gå de nog ändå åt, om de också inte äro så
precisa af sig, sade Bella, som inte för sitt lif kunde tiga längre.
– Nej, kan tänka! Skall nu hon också komma och lägga
sig i, hvad man säger? sade fröken Julia med en förintande blick
på den unga flickan. Ja, ni äro oförbätterliga hela sällskapet ...
och Maud kan ju ej bli annorlunda med sådant sällskap, som
hon omger sig med.
– Fick vi det! sade Inger och nickade menande åt Bella.
Tant Julia gick med stolt hållning sin väg. Hon hade i största
välmening åter sökt fullgöra sin plikt rörande Mauds uppfostran,
en plikt som nästan dagligen blef allt tyngre och tyngre
att fylla.
När Maud ändtligen var färdig att resa, kände hon sig litet
trött af allt bråk.
– Är detta ditt lif, Maud? frågade Inger häftigt och ställde
sig i hennes väg.
– Hvad menar du?
– Fyller det tomheten i ditt lif?
– Nej, Inger ... nej, nej, nej! På djupet bor det blott tårar ...
jag kväfs ... jag längtar efter trakter, dem jag ej sett ... efter
varelser att älska ... Jag är bunden i dessa band – hon visade på
sitt tillsnörda lif ... jag hatar dem ... och likväl älskar jag detta
lif i glans och öfverdåd – kan du förstå det, Inger?
– Du känner dig ej själf ännu, Maud... men tänk, om du en
gång skulle börja, som jag, ständigt grubbla öfver lifvets mening...
– Kommer Maud då aldrig? undrade fröken Julia, som följde
tätt efter lord Crawford genom dörren ... Ännu var det hennes
dröm att bli lady Crawford, och hon inbillade sig ej sällan, att
hon redan var det, så imponerande var hennes hållning.
– Obegripligt med denne Dick, som numera sällan reser med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
