Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ett sviket hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kring jorden, kring världen skulle hon kunna resa ... oberoende
af alla tyngande band ... På detta sätt skulle hon kanske en gång
få sjunga sig in äfven i hans hjärta ... Sedan skulle hon uppsöka
sin föraktade stam ... sjunga för dem ... tala till dem ... och
kanske till sist återförena sig med dem, om allt annat i lifvet svek
henne! Kanske hon på detta sätt äfven skulle kunna få höra något
om sin moders sorgliga öde.
Under dessa nya, svindlande tankar kom det mer och mer
glans i blicken ... kinderna purprades ... lemmarne spändes,
smidiga och elastiska som förr ... Hon visste ej huru timmarna skulle
kunna släpa sig fram, till dess att hon finge gå ned och på den
svarta taflan läsa sitt öde.
– O Gud! Gud! Gud! Låt mig komma in! Bevek deras hjärtan,
Gud! Jag ber ej: »ske din vilja», utan blott: »ske min vilja!» –
bad hon i feber och under hjärtklappning. Du vet, Gud, att
blir jag stor och rik, skall jag hjälpa alla stackars arbetande,
moderlösa flickor! Låt mig komma in! Och låt mig åter bli rik!
Hon brydde sig ej om pänningarne för att njuta i ägandet däraf
eller att ägna en tanke åt den närvarande stundens ekonomi ...
hvad brydde hon sig därom ... hon hade aldrig saknat pängar och
kunde ej fatta, att hon ej alltid skulle få, hvad hon behöfde för
sin egen del. Men hon ville förfoga öfver grufvor af rikedomar
för att kunna glädja andra.
Hos den gamla frun, där flickorna voro inackorderade, var det
tyst och stilla. Hon hade endast två rum och kök. I det ena
rummet bodde hon själf, och i det andra flickorna. Nu var hon
utgången för att köpa deras tarfliga, billiga middag ... och Maud
var således ensam.
Det var Bella, som skaffat detta hem, och fru Johansson var
en af Bellas forna vänner – en beskedlig, men obildad varelse,
som under släp och betryck började och slutade sin dag.
Under tystnad och ensamhet tvang Maud sig att äta den för
henne nästan onjutbara födan. Frun passade upp och sade ett
och annat ord för att hålla »målron» vid makt.
Ändtligen var tiden inne att gå. På samma gång som hon ville
ila »på vingar buren», tvang hon sig själf till lugn. Hennes hjärta
bultade af ångest, när rösten i hennes inre betog henne allt hopp
att vara antagen ... Men andra ögonblicket öfvertygade hon
sig själf om att Gud ej kunde vara så grym, när han såg, huru
hon tog konsten, när han såg, huru ensam hon var, huru väl hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
