- Project Runeberg -  Zigenarblod /
163

(1912) [MARC] Author: Malvina Bråkenhielm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ett sviket hopp - XXI. Förödmjukelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behöfde denna glädje! Därför fick hon åter mod och gick
hastigare ju närmare hon kom akademien.

Nu var hon framme!

En hel klunga unga flickor stodo där för att, som hon, se sitt
lifs öde afgjordt. Hon kunde därför obemärkt luta sig fram och
läsa namnen.

Hon läste och läste! Bokstäfverna dansade om till sist ... i
virrvarr ... »Bella Olson» stod där klart och tydligt, men – – –
Maud Crawfords namn var uteglömdt! ...

Hon smög tyst och skygg som en liten vingskjuten sparf ut
genom porten, som föll igen om ett krossadt lefnadsmål ... om en
förtviflad, öfvergifven liten flicka med gnista och konstnärssjäl,
men utan tillit till sig själf, utan förmåga att bära fram i ljuset,
hvad som bodde och arbetade i djupet af hennes inre.

*



XXI.

Förödmjukelser.



På kvällen kom Bella hem, upprymd och bråkigare än någonsin.

– Jag flyttar i morgon, Maud, sade hon i detsamma hon slängt
utaf hatten på sängen och de trasiga handskarne på skrifbordet.

– Gör du? och hvart då? frågade Maud, som rödgråten och
fullständigt förkrossad låg hopkrupen i soffhörnet med en schal
öfver sig.

– Till Agnes Grane. Hon blir här några månader ännu, och
hon vill nödvändigt.. att jag skall bo hos henne nu, då jag börjar
i akademien i morgon. Ja – jag behöfver väl inte tala om för
dig, att jag kom in – tänker du förstått det ändå! Kan undra,
hur det skall bli för dig, din stackare!

Bellas medömkande ton väckte med ens upp den för en tid
slumrande stoltheten i Mauds inre. Hon reste sig häftigt upp
och sade:

– Du skall vara lugn för mig, Bella lilla! Jag tänker inte
hänga upp mig för denna lilla motgång. Ser du, jag känner, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free