Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XXI. Förödmjukelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därhän var hon således redan kommen, att man vågade sända
henne en dylik hälsning!
Hon strök med handen öfver pannan, genom det vackra, tjocka
håret – nej! hon måste rycka upp sig! hon måste taga itu med
lifvet – på detta sätt kunde det i alla fall inte länge fortgå!
I morgon ville hon gå och uppsöka några af sina länge försummade
vänner ur societeten.
* *
*
Inte var hon samma eleganta Maud nu som förut; det förstod
hon nog att bedöma. Hennes toilette var visserligen i det hela
oklanderlig, men skulle helt säkert af den förra Maud blifvit
bortskänkt, ty likgiltig för allt i världen, brydde hon sig aldrig om
att begagna paraply eller på annat sätt skydda sitt yttre.
Handskarne voro mäst illa medfarna, och några fläckar voro
borttagna ur det ömtåliga svarta tyget i hennes bästa klädning.
Men det hade i stället blifvit blankt och ljusare af den intensiva
gnidningen.
Maud i sin helhet verkade likväl ganska elegant vid första
påseendet. Och det var nästan det förnämsta – ty i annat fall
hade hon nog ingen utsikt att bli insläppt af betjäningen hos
sina vänner... ty hon visste det af erfarenhet, att betjäningen
har en märkvärdigt skarp och kritisk blick i bedömandet af folk,
som »ringer».
Sina vänner tviflade hon ingalunda på däremot, ehuru hon
måste medgifva, att hon försummat dem allt sedan faderns död.
Hon hade varit så apatisk... så död för allt i hela lifvet,
synnerligast efter Dicks sorgliga slut.
Hon kände inom sig, att denna dag måste bli en »handlingens
dag», en dag, som återknöt henne med lifvet!
Efter någon tvekan, hvem hon först skulle uppsöka, beslöt hon
sig för att allra först söka assessor d’Alidihl, som ändå varit så
vänlig och velat tänka på henne med den där erbjudna platsen...
Han bodde vid Birger Jarlsgatan i ett af de nyaste, elegantaste
husen, och Maud kände sig som i sin egen luft, när hon steg
in i hissen för att föras upp utan vidare besvär.
– Hvem får jag anmäla? frågades med en mönstrande blick,
som med ens gled öfver Mauds hela person. Maud lämnade sitt
kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zigenarb/0166.html
