Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Förödmjukelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Assessorn låter hälsa, att han är upptagen för tillfället, men
frågar om det var något särskildt, så kunde fröken hälsa det
genom mig.
– Nej – ingenting alls – men är inte assessorskan eller någon
af fröknarna hemma?
Maud spände ögonen i flickan och tvang henne genom sin hållning
att åtminstone bedja Maud gå från dörren.
– Jag skall se efter. Det går ju an att stiga från dörren, sade
hon med ännu en liten hastig öfverblick på Mauds fötter och
toilett i öfrigt.
Efter en stund, som säkert räckt till för att genomsöka ett
helt hus med garderober och allt, kom hon tillbaka med ett
förläget försäkrande, att hennes nåd inte mådde riktigt bra, och
fröknarna voro utgångna. Nog tyckte Maud sig höra en svag
drill som af en flickröst långt borta i våningen – – men...
det kunde ju vara ett misstag ändå!...
Maud gick utan att säga ett ord. Och hissen sjönk med samma
fart som hennes tro på vännerna.
Men detta kunde ju vara en tillfällighet ändå – sökte hon
intala sig...
Kanske att grefve Hagelkorns familj var hemma. – De hade
alltid omfattat Maud och Dick med sällspord välvilja. Hon gick
modigt på, besluten att genomdrifva sina försök.
De bodde några hus ifrån det hem, hon en gång kallat sitt eget,
och när hon måste passera porten, kände hon en nästan fysisk
smärta.
Då hon mötte en af flickorna i tamburen på väg ut, blef hon
mycket vänligt mottagen och förd in i salongen.
Hvilken mängd af minnen som härvid strömmade öfver henne!
Huru mången gång hade hon ej här med fadern och Dick efter
någon stämningsfull middag skämtat och skrattat och njutit af
de rikas och förnämas lif! – – Huru var det möjligt att hon så
litet reflekterat öfver lifvets allvar som då?...
Grefvinnan och de två hemmavarande döttrarna kommo in...
en och en... Samtalet rörde sig kring alla möjliga ting utom hvad
som rörde hjärtat och något djupare intresse. Och det var Maud
alldeles omöjligt att komma fram med bönen om rekommendation
till någon plats eller något råd, hvad hon skulle taga sig till.
De gjorde ingen fråga, hvar hon nu bodde, och huru hon lefde
sitt lif – nej, så taktlösa voro ej dessa världsmänniskor! – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
