Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också en revolutions-»teoretiker» av C. N. Carleson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tror sig lir Möller rikta ett dödande hugg fnot
”revolutio-narism”, i det han anför en del siffror belysande produktionens
nuvarande nivå; de inge honom ängslan för att nivån kan-sjunka
under en revolutionsepok. Han erkänner själv, att hans siffror icke
äro fullt tillförlitliga, men även förutsatt att man kunde lita på
dem — vad bevisa de om produktionsresultatets kvantitet eller
kvalitet under ännu oprövade förhållanden? De bevisa, att det är
dåligt och otillräckligt nu, men de bevisa icke, att icke t. o. m.
de nuvarande produktionskrafterna vid jämnt arbete och med fullt
utnyttjande av teknikens nuvarande hjälpmedel skulle kunna giva
en genomsnittlig högre levnadsstandard. Att vidare rikedom och
överflöd kunna sticka bjärtare i ögonen än vad som motsvarar den
verkliga rikedomen — vem vet ej det? Men vad bevisar detta mot
ett revolutionärt proletariats förmåga att åstadkomma en förnuftig
och rättvis hushållning? Varför ivra Möller och hans vänner för
dyrtidskommissioner, varför skänka de dem sitt förtroende, om de
icke trodde, att ett större mått av rättvisa därigenom kunde
uppnås? Att förväntningarna härutinnan svikits beror på, att dessa
kommissioner arbeta mitt i ett upprätthållet, tolererat
kapitalistiskt samhälle, som lämnar i fred jobberiets ogräs, nättopp något,
varpå den ryska revolutionen framgångsrikt sökt göra slut.
Sedan sysslar Möller med revolutionsrytm. Liksom det gått
sakta framåt under normal fredstid, bör enligt hans mening
Trögelin var normen även för en revolutionsepok. Han synes knappt
ha lagt märke till hur förändringarnes rytm under krigsåren drivits
upp till plötsliga mutationers snabba fart. Han går omkring och
mäter med den gamla fredens nötta tumstock i ett tingens
tillstånd, där förhållandena rubbas efter milsmått. Så klent är hans
verklighetssinne, att han icke fattar, att den revolutionära reagens,
som världskriget framkallat, måste i sin styrka och snabbhet
motsvara krigets moderna förstörelsetakt. Han snarkar, ostörd av dånet,
fram sin varning; För all del.. . ”varsamt.. . successivt.. .”!
Kanske han därvid har en öm bitanke på kapitalisternas omvårdnad
och välbefinnande under en så långt som möjligt utsträckt
övergångstid. Om man ej ”med revolutionära medel” bör omreglera
samhället, för vilket ju varnas — med vilka medel skall då en
omreglering ske? Med kompromissbräkande arbetarepartier, med
giktbrutna ”landsorganisationer”?
I juni ännu skrev Möller: ”Bolsjevikväldet kommer med
fullkomlig visshet (!!) att ekonomiskt sammanstörta”. Vi kunna då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
