Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
clen omutliga kärleken kommer, viljan till fortplantning och nytt
liv — och den lever lika brinnande i dräng- som löjtnantshjärtan
— omläggas ej sällan de ideella värdena, så han stannar för ett
torp, ifall ieke pengarna räcka längre, eller i värsta fall en
backstuga med litet jord. Men stenigast är vägen till statarbaräcken.
Så ljust ler framtiden och möjligheterna mot ungdomen, som
likväl snart varsnar, att luften lyste alltför bedårande blå
framför arrendegårdens eller torpstugans dörr: ett rent och oförfalskat
arbetsslaven bjöds i stället. Den allt oförvägnare jordägaren, som
med avund iakttagit arbetsresultatet, pressade med ökade utlagor,
och vid sämre skördar blev arrendeutgiften, antingen den skulle
utgöras med penningar eller i dagsverken och in natura, till en
fruktansvärd börda för innehavaren. Då kom ledan och
flyttnings-lusten. En del gick tillbaka till statstugan för att få det lugnare.
Men längtan till det egna jordområdet, varav ingen mera än
innehavaren hade rättighet att draga nytta, var lika brinnande. Det
hjälpte icke motgångar och misströstande resultat: jorden lockade
lika omutligt.
Nu är det emellertid icke endast på landsbygden man kan
spåra denna torvans makt: den har även starkt rotfäste bland
industriens och städernas arbeta tv. Ett stort antal bland dem är
visserligen uppväxt vid jorden, vid herrgården eller i torpstugan,
men man kan heller icke frånkänna de infödda stadsarbetarna
känsla för naturen. De följa villigt sina lansklbygdsfödda.
kamrater till koloniträdgårdarna, det moderna uttrycket för
industriarbetarnas jordkärlek, parad med behovet att under vidriga tder med
odlingsarbetet utöka alltför knappa inkomster. Industriarbetaren
offrar med andra ord hela sin sommarfritid åt samhället, som icke
ger honom tillräckligt stor inkomst att kunna leva på. Men man
får heller icke bortse från lantvistelsens lockelse, kärleken till
jorden icke minst, som kommer järn- och textilarbetare att drömma
som barn om blommor, trädgårdar och dignande åkerfält, med
obegränsad tillgång för alla. Här ser man på jorden mera
kollektivt, icke så snävt individualistiskt som bland landsbygdens
arbetare. Det är fackföreningsrörelsens förtjänst.
Men även hos stadsarbetaren är egendomsbegreppet nedärvt.
Ett utslag därav är de runt kring stadssamhällena uppväxande
egnahemskolonierna, med större eller smärre tillhörande
jordarealer. De är ofta lika estetiskt osmakliga som ekonomiskt fördärv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
