Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För kapitalet — mot revolutionen.
”En huvuduppgift för konferensens arrangörer synes”, skriver
Schef-lo, ”vara att häjda den sociala revolutionen och säkerställa den
borgerliga demokratins existensmöjligheter.” Behandlingen av
spörsmålet ”demokrati eller diktatur” rättfärdigade tillfullo S:s
omdöme. Efter att ha läst Backlunds brutala bekännelse nyss,
förvånas man häller ej över, att Branting slutligen får sin vilja fram
även i en resolution direkt emot bolsjevismen och Spartacus.
Redan på väg till konferensen yttrade Branting till Daily News’
representant i Berlin: ”Det förvånar mig, att de allierade ej uppbjudit större
ansträngningar för att göra -slut på bolsjevismen i de ryska gränsstaterna”
och klagade han, att engelska flottans jälp åt de baltiska junkrama med
vapen o. d. ej var ”stark nog att skydda landet mot de bolsjevistiska
rövarhanden”. Och i hälsningsanförandet i Bern fortsatte han bolsjevikhetsen
med en varning för diktatur och minoritetsterror. I debatten sade Thomas,
tsarvännen, öppet ifrån, att det gällde antibolsjevism, ty bolsjevismen
hotar även i Frankrike. Bienstock, rysk högermensjevik, begärde
intervention mot bolsjevikema. Bernstein, den tyske socialpatrioten, hetsade
lidelsefullt mpt dem, ty frågan om diktaturen är ”en fråga om liv eller död för
den nya tyska republiken”. Åxelrod, rysk högermensjevik, var enligt
Berner Tagwächts referat så hatfullt, häftig i -sin antibolsjevism, att hans röst
knappt hördes. Och när Friedrich Adler erinrade om, att monsjevikerna
under Kerenski själva börjat terrorn mot bolsjevikema, kunde Axelrod inte
klara sig nndan med annat än: Det var en bagatell!
Angreppen mot bolsjevism och arbetarmakt leddes av Branting,
Kautsky, Borgbjerg (som klandrade scheidemännerna för att de ej
tillräckligt samarbetat med borgarklassen!), Engberg och några
andra mindre betydande härrar. De flästa mera kända
koiiferens-deltagare -stod däremot åtminstone ohågade att utan vidare hryta
staven över bolsjevismen.
Mistral, Frankrike, erinrade om att hans land genomgått blodiga
revolutioner och hans parti (franska majoriteten) avhölle sig därför fr&n att
döma om de revolutionära kampmedlen i ett annat land. Troelstra,
Holland, varnade för ensidighet. Om Internationalen överhuvud ska få något
inflytande, bör den akta sig för att ta -ståndpunkt emot revolutionen. Vi
bör komma ihåg, att, även om inte alla medel som bolsjevikema använder
smakar oss, så är dock deras kamp en kamp för socialismen, som vi ej får
ta avstånd från. Vi bör ej blott ba vackra.program, utan även ge den nya
Internationalen kraften till revolutionär aktion. Det är inte nog att välja
en kommitté, som sänder skrivelser till fredskonferensen i Paris. Först
och främst måste vi ställa oss så, att vi kan hänvända oss till
arbetarklassen i alla land och vinna dess förtroende. Longuet, Frankrike, motsatte
sig också domen över bolsjevikema. Även MacDo-nald hade en dol förnuft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
