Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att säga, han vore mindre rädd lör den röda terrorn än för den vita, som
nu faktiskt råder överallt. Bolsjevismen söker doek realisera nya idéer,
arbetarklassens egna idéer. Faure, Frankrike, protesterade mot att man
angrep ett parti, som genom sin frånvaro vore ur stånd att försvara sig.
Jag vet ej, sade han, vad som nu sker i Ryssland, men jag vet att i
Ryssland finns den enda regering, som värkar i klasskampens anda. Verfeuil,
Frankrike, förklarade sig för proletariatets diktatur. Besteiro, Spanien,
förklarade sig också emot Branting och sade sig vilja bli revolutionen
trogen.
De kraftigaste anförandena för klasskampen och bolsjevismen hölls
av Friedrich Adler och fransmannen Loriot. Adler hävdade, ehuru ej
bolsjevik, att sovjetregeringen stigit fram ur de proletäriska intressena och
representerar dessa. I st. f. att bekämpa bolsjevismen borde man bekämpat
de borgerliga partierna. Må vi, sade han, betänka, att vi befinner oss i
ett land, där bolsjevikerna är vägrade tillträde. Han jämförde
bolsjevismen med Pariserkommunen. Många menade, att även den var förfelad,
men Marx skrev dock: ”Om ni vill se, hur proletariatet regerar, så se på
Paris!” Loriot inlämnade en särskild förklaring, avtryckt i nästa n:r av
Zimmerwald, -och ledsagade den med ett anförande, vari han sade -sig icke
tro på socialismens förvärkligande på ”demokratins” väg. Han hyllade
ryska revolutionen och angrep dem som kallar sig socialister och smädar
den.
Debatten blev mycket orolig, så orolig att -den måste avbrytas
mitt i ett anförande och ajourneras. Den tycks också ha försiggått
i former av en mycket säregen ”demokrati”. Fastän Adler och
Loriot stod antecknade i tur, gav Branting i stället ordet åt Axelrod.
Angripen av Loriot härför, förklarade B., att det — funnes flera
olika talarlistor! Likaså konstaterade Mistral, att den av presidiet’
förelagda resolutionstexten ej var densamma som förelagts i
förberedande kommissionen, och när Pressemanes namn ”råkat falla bort
från talarlistan” (Soc.-D.), ropade denne: ”Jag protesterar mot
ordförandens diktatur över kongressen!” Adler påpekade också
ironiskt, att hela debattledningen vore ett åskådningsexempel på
”bol-sjevi-sm”. En av Adler och ett antal andra konferensdeltagare
inlämnad resolution (återgiven in extenso i nästa n:r av Zimmerwald)
hade naturligtvis ej, som enkel demokrati krävt, tillsammans med
övriga förslag utdelats genom presidiets försorg till alla
konferensens deltagare. Enligt Tranmæl (Ny Tid 25 febr.) hade Brantings
förslag till uttalande även en passus, att ”diktaturen kan bli
nödvändig för en kortare tid”, vilket ju bara är vad från revolutionärt
håll hävdats! Om evig diktatur har väl ingen talat!
Adler m. fl. hotade gå, om man vidtog omröstning i denna
fråga. Branting förklarade också, att det ej kunde bli tal härom. Soc.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
