Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har den blivit en på alla områden hämmande faktor, en
utvecklingens fördärvliga broms.
På det ekonomiska området står den moderna kapitalismen
maktlös, när det gäller att skapa nya produktiva former. Den
kapitalistiska tekniken, som är en förtjänstfullt högt utvecklad
apparat, kan icke på sin förra grundval mera utvecklas till en bättre,
livsfrämjande apparat. Maskineriet går redan ojämnt. De ständigt
återkommande kriserna före världskriget, med deras olösta gåta,
vittnar härom. Världskriget, vid vars finansierande den
kapitalistiska tekniska apparaten firat sin största triumf, slutade dock
med ett avsevärt ekonomiskt världsminus, vars följder icke inom
överskådlig tid kan helt repareras.
De livsfrämjande makterna inom samhället måste finna nya
former, om de skall kunna fritt utveckla sig. De försök, som man
på statsmannahåll flerstädes gjort, att finna dem i statskapitalism,
ofta kallad statssocialism, är dömda att misslyckas på förhand,
enär de icke river upp det onda med rötterna, utan låter detta,
privategendomen av produktionsmedlen, rätt att rikta sig av andras
arbete, leva kvar oförkränkt, om ock under ”kontroll”. En
kontroll, som sist och slutligen särdeles lätt kringgås av dem, som
faktiskt i alla fall kommer att besitta den inom samhället avgörande
maktställningen, den ekonomiska, alltså av de största
kapitalägarna. Och detta kommer att hålla olusten, missnöjet, hos de sämre
’lottade klasserna vid liv, emedan samtliga gamla missförhållanden
lever kvar — i kanske mildare form till en början, men dock lika
utvecklings- och kulturhämmande som tidigare.
Att kapitalismen i sin sista form, imperialismen, är
kulturhämmande mer än någon annan makt, torde världskriget fullt
fattbart ha klargjort för alla. Den kulturförödelse, som denna ena
händelse representerar, är tillräcklig att utdöma kapitalismen, dess
orsak, såsom den mest kulturfientliga makten i vår tid. En makt,
som, om den icke förintas, hotar världskulturen med undergång.
Ty i imperialismens natur ligger fröen till nya kulturförödande
krig, trustkapitalismen hotar samhällets livskraftigaste klass, den
arbetande klassen, med tilltagande elände, med livsödeläggande
utplundring.
Att kulturens vinningar på livets olika områden varit ett
privilegium blott för samhällets bättre lottade klasser, för fåtalet, är
ju ett ofrånkomligt faktum. Vad detta inneburit i hämmad
kulturutveckling är lätt att tänka sig. Svårt är ej heller att märka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
