Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtvivlar. Eller om lian, är stark nog att reagera, så blir han
upprorsman, eller söker tappert vidare på egna stigar, ofta i rent
vansinniga experiment, utan att hinna något mål — just emedan
samhället, sådant det nu är, inte ger honom fast botten, utan om han
vågar vara alltför djärv, undandrar det honom existensmedlen.
Känner vi icke igen detta i måleriets hänsynslösa
gåpåarak-tighet, det sökande färgfamlandet, — finner vi icke samma
nylängtan i skulpturens nya former -— andas ej samma anda i
skal-derpas osäkerhet, författarnas hemlöshet? Och trycker icke
sam-hällströttheten sin prägel på medelmåttornas blacka undergivenhet,
individualisternas bleka livsnonohalans! Och där konsten är
”framgångsrik”, där formar den sig i ett eller annat avseede till et i
lovkväde över de samhällshärskande.
Oetta är icke att otilllåtligt generalisera, det är blott att
understryka de företeelser, som bredast betonar det nuvarande
samhällets kultur olämplighet.
Vad är då botemedlet mot detta, mot kulturens undergång?
Naturligtvis ett nytt samhälle, ett klasslöst samhälle, där icke
kriget klasserna emellan alstrar Iivshämmande konflikter. Endast
så kan hela samhällets befolkning bli delaktig av kulturen, icke
blott bära upp den på sina skuldror till ett ringa fåtals välfärd.
En aning om varthän en sådan kultur kommer, vilka
former den skall ta, kan man få i Ryssland, där nu kommunisterna
förverkligat kommunismens första stadium, kommunismens
stats-stadium, när klasserna ännu förefinns som kvarleva av kapitalismens
samhälle, och där den förut förtryckta arbetarklassen nu är den
härskande, alltså folkets flertal, medan de borgerliga klasserna»
fåtalet, nu är de förtryckta. Det andra kommunistiska stadiet, det
statslösa, när staten ”dött ut”, är ju ännu långt avlägset, och först
i dess tid med människosolidariteten väekt och ammad av
idealiska samhällsförhållanden, först i dess tid kan även kulturen fullt
nå sin oberoende blomstring. Men redan nu kan man se varthän
utvecklingen tenderar att gå: mot en ljusare, gladare tro och
uppfattning av livet och människorna, mot en större frigjordhet på
en bredare, rent folklig bas.
De gamla maktägandes kontrollsystem i skolorna är borta.
Religionens frihetshämmande och missriktande läror är strukna,
den kapitalistiska historieskrivningen om kapitalismens
ändamålsenlighet, om de kapitalistiska idealens ensamherravälde i världen
o. s. v. Ut ifrån en rent materialistisk ståndpunkt klarlägger man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
