Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mycket självständig ställning t. o. m. ander de romerska kejsarna,
åtminstone de svagare av dessa. Egypterna fann det fördelaktigt att lära
sig grekiska och låta undervisa sina harn hos greker, detta spr&k höll
sig långt in i den byzantinska (senromerska) tiden. Först när araberna
störtade romarväldet, återtog landets ursprungliga språk koptiskan sin
gamla ställning. Anmärkas hör emellertid, att kristendomen här
medverkade oeh att den vid sitt framträngande talade till folket på dess eget
mål. Allmänbildningen var grekisk, latinska författare hann aldrig bli
populära i Egypten. Utom greker och egypter fanns också, särskilt i
Alexandria — den av Alexander den store grundade hamnstaden, på sin
tid den största handelsstaden i världen — ett starkt judiskt inslag, ja, ett
brev från år 41 e. Kr. antyder t. o. m. en antisemitisk stämning och
jude-pogromer.
Den sociala strukturen hos landet blev givetvis beroende av dess
ekonomiska förhållanden. Egypten var då som nu huvudsakligen ett
åker-bruksland. Dess jord bar rika skördar, fast under förutsättning av
trägen skötsel — den befruktande Nilflodens uppdämning o. d. är
världsbekanta ting. Medan man nu mest odlar bomull, odlade man då
övervägande spannmål. En mycket stor del av Egyptens jord var kungens
privata egendom. Han lät odla det genom förpaktare men på ett sätt som
inte gav dessa den ringaste frihet. Allt var dem noggrant föreskrivet,
inte bara deras gäld utjm också produktionens olika fördelning och en
mängd detaljer. Hela statsförvaltningen byggde på dessa kungliga
jordbruk. De egyptiska bönderna ’hade vanligtvis inte annat att göra än bli
förpaktare åt kungen, enär de eljes tvangs därtill genom
tvångsförpakt-ning. Vidare fanns jämte de egentliga kungägodsen en massa tempelgods,
som sköttes på liknande sätt. Endast så småningom märker man en
utveckling av privategendom i landet.
’ Vid sidan av spannmålsodlingen hade det gamla Egypten särskilt i
Fajum och delta-landet en utbredd olivodling, som under ptolemäerna t.
o. m. förde till statligt oljemonopol. Även odlades yin och grönsaker av
alla slag, det senare särskilt i trakten kring Alexandria, vars marknader
dagligen förbrukade väldiga kvantiteter. Men viktigast var dadelpalmen,
som särskilt för den fattigaste egyptiern då liksom nu utgjorde nästan all
hans egendom och hela hans inkomst. Liksom nu kontrollerades även d&
dadelodlingen av staten.
Hur småbönderna hade det svårt i detta land, där inte ibara öknen
trängde på med sin sand utan även Nilens översvämningar ibland kom
alltför kraftigt, visar bl. a. följande gripande lilla brev, från en fattig
bonde i slutet av andra århundradet före Kristus:
”Petesukos, Marres’ son, bonde från Kerkesefis, till Marres,
Petosi-r.is’ son, sin herre och broder: glädje! Vet, att vår åker översvämmats och
att vi äger intet, inte ens foder för vår fänad. Du gör alltså gott, om du
för det första tackar gudarna och för det andra bevarar många liv genom
att i din by för vår näring söker upp 5 arurer jord (1 arur = 2,756 kvm.)
på det vi därav må hava vår näring. Om du det gör, har du för alla tider
visat mig en gunst. Förbliv frisk!”
Om skördearbetare handlar flera brev. Så berör en officiell
skrivelse (253 f. Kr.) till distriktsföreståndaren Harimuthes en order från mi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
