Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och pärerna, som tillämpar samma tusenårs längtan i sitt privata liv.
Henry kallar socialismen för slavstaten, och allmän registrering är för
honom den röda tumstocken. Den privata arbetsköparen, som
exploaterar honom, så länge detta lönar sig, och vräker honom i rännstenen
för att svälta, när det inte lönar sig, han är Henrys aktningsvärda
välgörare, och den statsanställda, som ger honom sysselsättning i hans egen
tjänst, med pension, han är en byråkrat.
Att utsätta Henry för socialismens välgärningar bleve bra mycket*
likt utfodring av en vildsint dogg med sår strupe. Utan tvivel har Lenin
och Trotzki gjort den erfarenheten. Men om de lämnar Henry (eller Ivan)
åt sig själv, så kommer helt visst någon energisk representant för en
annan minoritet och lurar och smickrar honom, icke till lians och
världens fördel, utan till hans fördärv och kommande förtappelse. Så länge
Henry, till han lärt sig själv nödvändigheten att regera, måste
underkasta sig och bli regerad av någon annan, så länge vore det bättre, att
han hellre gåve sig under en hederlig regering, än under en ohederlig.
Detta är svaret på alla de försäkringar som vi erhållit att det ryska
folket skarpt, opponerar mot Lenins styrelse. Naturligtvis. Alla folk
opponerar mot alla regeringar.
Jag skulle önska, att vår regering skulle kunna förmås att ta. den
nuvarande situationen allvarligt. Om vi envist fortsätter att bekriga
Ryssland, för att tvinga Ivan att återställa tsarismen, så skall vi ge
upphov till en politisk kris, jämförd med vilken den, som framkallades
av det nyss avslutade kriget, var ett litet skämt.
Under kriget fanns det engelsmän, som ville ba slut på det. Andra
menade, att det aldrig borde ha börjats. Andra åter hoppades att det
skulle sluta oavgjort, och lämna efter sig ingen värre bitterhet än den,
som kom i dagen hos dem, som förbannade sin egen dårskap att börja
ett så vansinnigt europeiskt mördande och självmördande. Men ingen
engelsman önskade seger &t tyskarna, så att dessa skulle ha kunnat tvinga
det preussiska systemet över England. Progermanismen var blott en
myt, en tom ursäkt för tjuvar, som ville plundra bageributiker, samt för
politiska och intellektuella stråtrövare, som ville härja i parlament och
universitet.
Men om vi fortsätter vårt rojalistiska krig mot den ryska
revolutionen så kommer det att uppstå verklig pro-Rysslandstämning i
England. Det kommer då att ges miljontals engelsmän, och hland dem alla
de hästa engelsmännen, vilka, så långt ifrån att önska generaler Denikin
och Koltschak seger, vill på det hängivnaste be och önska, att de
bolsjevistiska trupperna måtte stoppa in dem i en säker råttfälla, ge dem
ordentligt på huden, även om bland dem till vår eviga skam skulle
finnas några engelska soldater.
Denna .schism kommer inte att bli något lätt jobb, någonting i stil
med att ge en kväkare två års tvångsarbete, för att han vägrar klä
sig i uniform; utan den kommer att ta form i passivt motstånd i en förut
okänd omfattning, motstånd mot skattindrivama, och kanhända i aktivt
motstånd, som kan forceras fram till medborgarkrig. Ty kriget i öster är
blott en spegelbild av den sociala kampen här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
