Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maxim lör socialistiskt tänkande utan lika mycket kravet: Den som icke
arbetar skall icke heller lägga sig i avgörandet!
Donna tanke kan man historiskt följa tillbaka till
klasskampsteo-riens första formuleringar hos socialdemokratins stora läromästare,
Endast don, som inskränkt till kampen om rätten inom det kapitalistiska
samhället förlorat blicken för den stora avgörande kampen om den
socialistiska. samhällsordningen, kundo komma i fara att för demokratin
glömma socialismen, för kravet pa likaberättigandets utsträckande’ till
alla arbetande förbise dess begränsning till de arbetande.
Förf. påvisar, hur Der Knmpf redan 1916, före revolutionsperioden,
framhöll dessa synpunkter: att kampen för demokratin är en del av
proletariatets klasskamp, men att ”även demokratin inte är något absolut,
också den måste under vissa omständigheter underordnas proletariatets
högsta intresse, den sociala revlutionens tankar”. Det vore fullständigt
förenligt med de socialdemokratiska principerna att utesluta, likaväl som
förbrytare och sinnessjuka, människor som utan att arbeta vill njuta
samhällets goda från alla politiska rättigheter och därmed, också från
rösträtten. När nu den österrikiska reaktionen reser huvudet på nytt,
uppmuntrad av motgångarna för de bajerska och ungerska kommunisterna,
bör den dock ej hänge sig åt några illusioner, att proletariatets kraft är
bruten. Må den framför allt aldrig glömma, att vi befinner oss i
revolutionens epok, att det bara är de första blygsamma stegen som tagits
till omvälvningen av det gamla samhället. Självbesinning behöver man.
.Socialiseringslagens öde är nationalförsamlingens.
Mof kapitalismens lögnkampanj emot bolsjevismen
skriver Jean Longuet, den franska socialdemokratins främste ledare, själv
ej kommunist utan centerman, en kraftig artikel i Humanité. Ilan
utgår från ett. yttrande, att pressen under kriget varit tio gånger mer
skadlig än t. o. m. den hemliga diplomatin, och fortsätter:
Men hur väldigt än det hav lögner var, som. kriget .låtit svalla upp,
sa verkar det otvivelaktigt som en obetydlig droppe i jämförelse med den
lögnocean, som man låtit brusa fram sedan ungefär två år över den
ryska revolutionen — och särskilt sedan 16 månader över
bolsjevikregerin-gen (art, skrevs i april). Härefter avslöjas de bekanta lögnerna om
mordet på Brussilov, häktningen av Krapotkin m. m. En nyligen från
Ryssland återvändande korrespondent för Associated Press har omtalat för en
av våra amerikanska kamrater i Nerv York, att engelska censuren
undertryckt. 58 procent av de telegram han inlämnat i Moskva. Man hittar på
obefintliga fakta och undertrycker verkliga — intet, saknas, som man ser,
i denna lögnfabrik. Herr Sassonov, f. d. tsarministern, vågar tala om
bolsjevistiska utsvävningar, han under vars regim de fruktansvärdaste
grymheter förövats, han, kvinnornas bödel och barnens plågoande, han
som lät tusende». svälta, ihjäl på Sibiriens snöfält! JTan påstår, att
bol-sjevikerna vill förstöra kulturen och förinta biblioteken! Och dock! Varje
sanningsenlig iakttagare av Ryssland beundrar det stora verk för don
fria och moderna undervisningen, som den fine filosofen och konstnären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
