Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lunatsjarski, vår Romain Rollands vän, bygger upp. Nu, i detta nu
försöker några anspråksfulla och okunniga lärda att måla ut ryska
socialistrepubliken som ett okunnighetens och bestialitetens rike, just nu då
inan därborta gör beundransvärda ansträngningar för att höja populär
konst och demokratisk teater! Det är värt all beundran vad
folkkommis-sarieina gjort för den intellektuella bildningen, för hygien, för de små
proletärbarnens kroppsliga stärkande.
Män berättar oss,, att det är endast bajonetternas makt som ännu
håller bolsjevismen uppe, den stora majoriteten av ryska folket vore emot
den. Men aldrig har kapitalistpressen omnämnt ett betydelsefullt faktum,
som jag ofta citerat i offentligt föredrag. -Sedan under skydd av
entente-fartygs béskjutning den militär, som landsatts i Vladivostok, avsatt
platsens arbetarråd, skjutit eller kastat i fängelse dess anhängare, utskrev»
nya val — och bolsjevikerna erhöll därvid absolut majoritet, flera tusen
röster mor än alla andra partierna tillsammans!
Så kan den ganska moderate franske socialisten Longuet skriva.
Men Brant ing och hans partikamrater — hör man dem reagera för
lögnerna mot Sovjet-Ryssland? Nej, de ber dagligen förböner för att
tsar-kreaturen Koltsjak och Mannerlieim må lyckas mörda bolsjevikerna!
Arbetarklassen har den ledning don förtjänar.
Byzanfismen är död — leve byzanf ismen!
så. karaktäriserar en tysk konstkritiker Heinz Herald i Das junge
De ut sch land i ett öppet brev til! högersocialistiske kultusministern
Wolfgang Heine den brackigt borgerliga anda, som fortfarande härskar i
Tyskland och som ej är ett dugg bättre än Kaiscrs Sieges-allé-kultur.
Herald klagar över, att konsten nu ingalunda är fri, fast minister Heine en
gång vid .sitt makttillträde talat stora ord därom. Man ser fortfarande allt
från parti- och kotteriståndpunkt, kryperiet belönas. När den yttre makten
ramlat, borde man kunnat börja i blygsamhet återknyta till de bästa tyska
traditionerna från fordom, till kulturen. Men man har inte tid därtill, i
nationalförsamlingens prat ti ges konsten, helt enkelt ihjäl, i det första
uttalandet av tyska republikens förste president, hållet i Wemar, yttras ordet
Goethe, men det förefaller mer som ett talarornament, ej som en obetingad
bekännelse till anden. Goethe hade kunnat bli ett program för ett militärt
slaget och ekonomiskt utarmat Tyskland. Här fanns — tydligt utstakad
-en väg till självbesinning och fördjupning, här var vi obesegrade och
oövervinneliga. Det andliga avgörandet, det enda som det. djupast är frågan om,
skulle anropats i folkens kamp; här var den plattform, på vilken vi, ett
annat Grekland, nu äntligen måste ställa oss. Ordet Goethe skulle kunnat
utplåna mycket. Men knappt förklang tonen och hördes — i AVeimar!
-icke mer.
Så tråkigt det är synes det vara sant. att den nya tyska regeringen
står utan intresse för konstfrågorna, såvitt det inte gäller propaganda för
den socialistiska ideen. (Och säkert, ej för den heller, utan för
höger-socialismen. Red. av Zmunerwald.) Ingenstans finns, ens viljan till det
goda, början till ett. nytt tag synligt. Man märker intet annat än ett slappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
