Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lorentz Bolin: Djurpsykologiska kåserier.
Ett fält, som förut med sådant mästerskap odlats av en Bengt
Lid-forss, är naturligtvis inte allt för lätt för en efterföljare att slå in på.
Skillnaden mellan B. L:s naturvetenskapliga kåserier och Bolins är oekså
märkbar, inte minst i stilen, där den förre var mästaren och den senare
är jämförelsevis torr. Men med denna reservation förtjänar
Djurpsykologiska kåserier uppmärksamhet som ett intressant och lärorikt arbete.
Man vet, när man läst dem, en smula om jurens sätt att uppfatta
tillvaron och man får en nyttig bekräftelse på den ödmjuka livsåskådning,
som säger oss att vi människor inte är alltför olika våra syskon i naturen.
En mängd intressanta och nya iakttagelser meddelas om speciellt
insekternas liv. Man får närmare kunskap om hur juren kan självstympa sig
och återbilda förlorade lemmar, om insekters och kräftors hörsel, de högre
jurens lekar och förståndshandlingar, deras vänskap och kärlek, hur myror
och bin hittar hem o. s. -v. Men ett kapitel står man betydligt tvivlande
till: det om räknande och talande hästar och hundar, elär förf. visserligen
själv bara refererar andras erfarenheter, men där det ofta förefaller som
rena skojet med läsaren — man vill allt ha fakta mer än en gång, innan
man tror exempelvis på hästar som löser kubikrötter! Bolins bok
rekommenderas livligt till alla arbetarbibliotek och inte minst till den
naturvetenskapligt intresserade ungdomen.
T. X.
Elin Wägner: Kvarteret Oron.
Friast bland svenska författarinnor från fruntimmersstil i gängse
tråkig mening, lider dock Elin Wägner av felet att alltjämt förbli
”pänn-skaft”. Hon är underhållande och har i sin nya bok gett åtskilliga
lustiga drag från sprittörstens Svärge kring senaste årsskifte, men hennes
konst är för lös, för mycket journalistisk, kvinnliga kåsörspalten.
Figurteckningen är delvis god, men delvis hafsig. Bäst tecknar förf.
självförsörjande kvinnor.
N.
Evert Taube: Mina damer och herrar . . .
En nyckelroman om svensk bohäm i Köpenhamn, tämligen på en
slump nedskriven och rätt ytlig i teckningen, men av intresse som
dokument på låtgådekadensen hos dessa kretsar i en stor tragisk tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
