Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sitt andra föredrag, Det revolutionära Ryssland och tyskarna,
bekänner sej Paquet till rådsprincipen, med reservation ocli kritik men med
fullkomligt klar insikt om borgarparlamentarismens bankrutt. Han
utvecklar med vacker diktarfantasi rådssystemets internationella möjligheter
och prisar proletariatet, vars parlamentarism sovjet är, som bärare av de
nya mänskliga ddeerna. Han manar sina landsmän till studium av
sovjet-idén och yrkar på ett tyskt-ryskt närmande, på kommunistisk grund.
I det tredje föredraget, Ryska revolutionen som tragisk företeelse,
betonar han bolsjevismen som optimismen, bliven statsmakt, grips av
beundran för de fattiga ryska proletärrevolutionärernas kulturtörst och
kärlek till anden, en kärlek som han saknar i det kälkbargerliga Tyskland.
Han går entusiastiskt i breschen för ett samarbete mellan proletariatet
ocb de intellektuella. Dessa senare måste känna, att de dock är
besläktade med ’de i släktets intresse handlande proletärerna och ärligt sluta
opp vid deras sida — utan att tillbe massan som sådan men också utan
att frukta den. Ingen kan längre kväva värdsrevolutionens brand, men
först om de intellektuell^ går med, kan de enligt förf. rädda den blodiga
kampen frän att ända med Europas undergång, ge den en mening.
Paquet är utomordentligt intressant, inte bara därför att han är en
ärlig, sanningssökande borgerlig diktare och korrespondent, som med sin
kritik har något att lära massorna, utan lika mycket som symptom på den
väldiga, förutsedda strömkantring av de intellektuella till kommunismen,
som redan börjat, inte så mycket i det alltid efterklumpande Svärge men i
de stora länderna därute, där det handlas, ej bara hembrännes. En
ström-kantring som återigen ej är annat än den avdankande bourgeoisins
erkännande av sin respekt för en arbetarrörelse som äntligen övergått från
socialdemokratiska resolutionslappar. till värdsomvälvande kommunistisk
handling!
T. N.
Walther Rafhenau: Kejsaren.
En av den mångskrivande tyske socialfilosofens sista små
skrifter, behandlade Kaiser Wilhelm — som han söker göra rättvisa, ett
sympatiskt drag, då Kaisers forna lakejer nu fegt gör,allt för att få honom
personligen till syndabock — samt dessutom socialiseringen, söm den
storindustrielle förf. naturligtvis har mycket att invända möt, och frågan
Stat och fosterland. R. har många vackra ord och blänkande iakttagelser,
men ingen koncentration och komposition. En sida Lenin eller Max Adler
ger mer än en hel bok Rathenau. Alltjämt tankehunden inom den
kapitalistiska statens och den internationella konkurrensens ram, kan han ej nå
de verkliga sociologiska jupen och lämnar läsaren i stort tämligen
oberörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
