Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TiDSKRIFTSREVY
Proletariatets diktatur
behandlas av vår bekante partikamrat professor Edvard Buli i
norska arbetarpartiets tidskrift Det tyvende aarhundrede, fjolårets sista
häfte. Inledningsvis påpekar B., hur den borgerliga reaktionen, som nu
så ivrigt försvarar sin parlamentarism emot rådssystemet, för bara ett par
årtionden sedan av alla krafter bekämpade allmänna rösträtten. Ingen är nu
säkrare än borgarprässen på, att de 51 % alltid har rätt emot de 49 %.
Pe sista årtionden har folket allt mer kommit under kapitalismens
inflytande oeh det är nu kapitalets män som bildar regeringarna, en
förändring som försiggått utan ringaste hänsyn till siffrornas majestät. Det
är inte för att miljonärerna är majoritet i folket eller för att detta anser
dem vara dugligast, som de behärskar parlament och regering.
Erövringen av den politiska makten beror på helt andra faktorer än det ,s. k.
flertalet, reala .maktfaktorer av helt ahnat .slag. Detsamma kommer att bli
fallet med proletariatets övertagande av makten.
Det gäller liär alltså ieke socialismen, vilken måste ta hänsyn till
majoriteten, utan den proletära diktaturen i dess givna historiska epok.
Bull utvecklar vidare den socialistiska uppfattningen om kapitalismens
sammanstörtande och socialismens uppbyggande, .påvisande hur det gäller
för socialisterna att .göra den smärtsamma övergången et snabb och
fullständig som möjligt. Teoretiskt kan ju övergången försiggå med
lagliga medel, genom att kapitalets män är skräckslagna, men det skulle då
vara i ett litet avsides land sedan revolutionen segrat i hela den övriga
världen. Men eljes? Vilken allvarlig, normal människa kan tro på
kapitalisternas frivilliga abdikation, på ,att bankchefer och trustmagnater
står upp, knäpper händerna ocli säger: ”Vi böjer oss för den övertygande
sanningen och lättfärdigheten och för den djupa historiska förståelsen i
det som Lenin och Trotzki, Liebknecht och Tranmæl och Z. Höglund
predikar.” Men om vi inte kan tro på detta, på att vi på övertygelsens
väg kan få hrr miljonärer att uppge vad d e anser för sin solklara rätt.
kan vi då tro på, att de frivilligt kommer att uppge sin ”rätt” för de
51 % valmän?
Det måste, fastslår Bull, komma, en tid — diktaturen —, då de
hittills privilegierade får finna sig i att berövas .sina privilegier och då
de alltså kommer att vara -missnöjda. Så länge det missnöjet varar, kan
då heller oj proletariatet låta sina motståndare få de! av samhällsmakten
— det vore politiskt självmord och ingenting annat. Ensamt måste
proletariatet genomföra den socialistiska samhällsordningen oeh
klassamhällets avskaffande — mot bourgeoisin. Det är detta som ligger i frasen
om proletariatets diktatur, och denna diktatur måste vara så länge som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
