Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nack Deutsehland lochzt’ ich nielit so sehr,
wenn nicht die Mutter dorten wär’;
das Yaterlaiiid wird nie verderben,
jedoeh die alte Frau kann st erben”.
(Tyskland träugtar jag inte så mycket till, om inte mor vore där;
fosterlandet kan inte gå under, men den gamla kvinnan kan dö), avslöjar
skalden i en ryktbar dikt. Kom så härtill, att modern fru Betty Heine,
som sedan länge var änka, genom en eldsvåda våren 1842 fått en ganska
svår ekonomisk .situation och att Heinrich själv vid denna tid fick allt
allvarligare förebud till den kommande förlamningen: i breven från dessa
år klagar han alltid över paralysering av ögonlocken — han var
därigenom långa tider nästan blind — och fortsättande förlamning neråt
kinden och den övriga kroppen. Tydligen märkte han, att han måste göra
sitt besök snart, om han ännu en gång ville träffa sin mor. Och ak hade
han dessutom viktiga affärer — en samlad upplaga ,av sina skrifter —
att. ordna med sin, förläggare Julius Canipe i Hamburg.
Det aktiva beslutet att resa fattade Heine emellertid hastigt, som
han meddelar sin mor i brev från Paris 21 oktober 1843, och redan den
28 samma månad är han — över Briissel och Mtinster — i Bremen, varifrån
han sänder modern ett nytt brev. Först på ihemvägen någon tid senare
for han deri väg, som beskrives i dikten — där då i bakvänd ordning.
Av breven från färden får man en intressant inblick i Heines besök: hans
hastiga men besvärliga resa — ”jag hade mycken vedermöda och dåligt
väder; alla människor reser här i kappa, jag i en eländig paletå som
bara räcker mej till knäna, vilka är styva av köld” —, hans ömhet för
modern, hans försök att muntra, opp sin sjuke onkel Salomon, som givit
honom en livränta, lians kontra,ktsförhandlingar med förläggaren om de
samlade skrifterna och inte minst, hans svartsjuka oro för sin Mathilde
neri Paris, som han förgäves väntade brev ifrån och som han visste vara
mycket svag för dans och denna värdens fåfänglig.het samt. därför i nästan
dagliga brev energiskt varnade för obetänksamheter som kunde skada
familjens goda namn.
Viid återkomsten till Paris i slutet av december tar Heine itu med
sitt nya opus, och redan den 20 februari 1844 bebådar han i brev till
förläggaren ”ett högst humoristiskt re,se-epos, min färd till Tyskland, en
cykel på 20 dikter, rimmat, allt gudskelov färdigt — — en alldeles ny
genre, versifierade resebilder”. Men ögonsjukdom kommer äter emellan
och först flera veckor senare kan skalden sända opuset renskrivet. Heine’
är stundtals rätt kritisk mot sitt värk — ”jag har skrivit en stor dikt,
politisk och dålig, må nmserna förlåta mej det!” biktar han i brev till sin
vän den store musikern Giacomo Meyerbeer, och han finner eposet
offtr-åigt 1— dessemellan är han dock fullt medveten om dess .betydelse. Han
anser i brev till Campe, att det ny.a arbetet kan tävla med hans redan
då i åtskilliga upplagor- utgångna oerhört populära Bueh der Lieder, och
han begär 1,000 Mk Banco i honorar: ”Ni vet, jag skryter int.c, men denna
gång är jag säker, att jag åstadkommit ett arbete, som kommer att göra,
mer furor än den populäraste broschyr -och som ändå kommer att äga ett
klassiskt diktvärk,s bestående värde.” Han är nog affärsman att sätta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
