Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång sina vänner för att i olika tidskrifter reklamera för boken, utnyttjar
bl. a. också Karl Marx för ett förord till några av eposets sånger, som
skulle .avtryckas i något litterärt magasin. Hur medveten om sitt .värk
Heine var, röjer ett .annat brev, till hans vän Johann Detmokl, söm .också
exploateras för reklam: ”Jag ber er, jälp mej och snart. Jälp mej ni i
nnet. För bokens framtid har jag själv sörjt.”
Och härmed till själva eposet, vars karaktär ger sej själv såsom
utpräglat revolutionärt internationalistisk — till yttermera visso har förf.
i det nyss nämnda brevet till Detmokl själv sagt ifrån, att ”opuset är
inte blott radikalt revolutionärt utan också antinationellt”. Att de
inte är frågan om en ytlig fras-internationalism, visar förordet till
dikt-värket, där Heine yttrar:
”Plantera den .svart-röd-gyllne fanan på den tyska tankens höjder,
gör den till standar för den fria mänskligheten, och jag ska för den ge
mitt bästa järteblod — — ’” Och om vi åter befriar tyska folket och
gör det till ett värdigt folk som dess stora mästare sagt och .sjungit, då
”ska inte bara Elsass och Lotliringen tillfalla .o.ss, utan hela Frankrike,
hela Europa, hela värden — hela värdenoska bli tysk! Om denna
Tysklands mission ooh dess imiversalhärravälde drömmer jag ofta. när jag
vandrar under ekar. Det är m i n patriotism”.
Vintersagan börjar med ett avsked från Paris obh det glada franska
folket, som inte kan förstå hams längtan hem:
”Tänk er, jag längtar mig sjuk var dag
till Liineburgerheden
med torvrök och jung oeh vita små lamm,
surkålens och revornas Eden.
Jag längtar efter en pipa rök
bland hovråd och andra borickor
ooh plattyska skällsord och gr.ovt svart bröd
och jusa prästgårdsflickor.
Jag längtar också att med min mor
en liten stund få språka —
på tretton år bar jag ju ej
den gamla frun fått råka.”
Och så trycker han till sitt järta ooh reser ifrån sin lilla parisiska
gemål, men lovar vara tillbaka hos ihenne innan nyårsskiftet med de
vackraste nyårspresenter. Därpå öppnas reseskildringen helt materiellt
realistiskt med hur diktaren i den dystra månaden november, då bladen
lossnade från träden, anträdde färden. Vid .gränsen till sitt gamla land erfur
han en stark järtldappning och ser en liten fattig flicka, med en harpa.
Hon sjunger om jämmerdalen här nere och den eviga glädjen däroppe
ovan skyn:
”Den gamla försakelseepopén.
den himmelska litanian,
varmed man lullar den lymmeln Folk
till svinets sömn i stian.
Jag känner den visans text ooh musik,
Jag känner dem som ha satt den
i omlopp, de druefco i tysthet vin
när högt de predikade vatten.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
