Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dystert skådade kejs ar örnarna ner från fanorna och spökliM såg
massan kejsartidens sagodröm stå upp på nytt. Napoleon var, som
Brandes påpekar, för Heine trots sin frihetsfientlighet folkets tateman, fri från
varje stänk av brackbor.gerlig demokratisk imuieimåttighcjt. Heine ibar f.
ö. i *I)as Bucb Le Grand hänfört besjungit kejsaren, som lian en gång som
pojke sett i ett intåg i Diiaseldorf — för att inte tala om H:s
värdsberömda. Na.poleon-apoteos i ungdomsdikten De två grenadiärerna.
I Hagen äter ’diktaren-resenären åter äkta gamm.algermansk mat,
vilken hyllas i lustigt elaka strofer om stockfisk och böckling och korv och
surkål, en troskyldigt blickande igås och ett svinhuvud, som ger
.anledning till den elaka anmärkningen mot Tyslands många dåliga officiellt
la-gerbekransade - skalder:
”Tänk, alltjämt smyckar man svinen lios oss
med la.gerhärsfolad kring trynet!”
Färden går vidare genom Weshfalen, v,ars befolkning förf.
.karaktäriserar som ”sentimentala ekar”, och genom Teutoburge-rskogeii, där han
får i minnet den av Taeitus beskrivna, kampen mellan romaren Varus. och
hans besegrare den germanske jältea Hermann. Här, i denna träek,
segrade den tyska nationaliteten! framhåller skalden med låtsad germansk
självkänsla. Men, tänker han vidare, om .inte Hermann och hans ebernsker
segrat, då skulle det sett underligt ut, då. hade vi nu varit romare alla!
Och så får Heine tillfälle till en dråplig satir mot- en mängd samtida. Då
hade vi tala,t latin och — haft vestaler t. o. ni. i Mtinchen! Författarinnan
Biroli-Pfeiffer (en samtida nolla.) druoke terpentin som Boms förnäma
damer för .att få välluktande urin, och Ramner (en ’enklare
historieprofessor) vore ingen. tysk lump utan en romersk Duinpacius. Den stora
gymnasten och franskhataren. urgermanen, den grove fader Jahn, han
hette då Grobianus.
”Då finge sanningsvittnena slåss
med lejon och sjakaler
i Girkns f“ och ej som nu lios oss
med hundar i små journaler.
En enda Ner o i stället för
tre dussin monarker vi hade.
och med ett pulsådersnitt vi glatt
bakom oss träldomen lade.”
Man åker vidare. Mitt i skogen går ett jul loss på diligensen och
man måste tillbringa midnat!en under bar himmel. Där börjar vargar
tjuta med glimmande ögon runtom i mörkret och älskare av
ihyllningsfäs-ter ställer sej skalden i posityr och håller ett tal till sina "med varg ar",
vari han .f ritar sej från att ha -blvit beskedlig och övergått till hundarna,
som blivande hovråd i fa råjorden. Nej, fårapälsen är bara en formsak:
”Att, svepa mot kölden en fårpäls om
sin kropp, är rätt, vill jag tycka;
men aldrig bragte mig fårets päls
att. svärma för fårets lycka.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
