Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa två, begrepp, som spela- en så ledande roll i a-lla tiders drömmar och
stridslinjer.
Vad som tar hänsyn till livets, tingens två sidor, till sol och jord,
ande och materia i förening, kallas en sanning. En lära i egentlig mening
är åter något, som räknar företrädesvis endast anod endera av dessa sidor.
En lära rymmer således vanligen en del av sanningen men förbiser den
andra delen. Den framträder oftast såsom en resning mot en motsatt läras
förtryck och slutar med att sätta dit i stället sitt eget.
Lärorna företräda livets enfald, de sönderriva människorna, splittra
dem för alla vindar, göra dem till träla.r. Sanningarna slå vakt om livets
mångfald, de läka såren, samla människorna-, göra dem fria.
Lärorna skänka människorna herrar, överstepräster, avlönade
byråkratier, som på allvar tro sin kallelse och egen utkomst vara att sätta
sin lära över allt annat, att tvinga den på sina egna och andra med väld
och våld, ja, med ”järn och blod”, om icke något annat hjälper.
Sanningarna åter innefatta en oavlåtlig uppfordran till att tjäna livet och
människorna med välvilja och att i detta finna även sin egen verkliga
fördel.
Historien .om Österns och Västerns tongivande folk är en berättelse
om två vitt skilda själstillstånd. I Kongfutses (Kina), Buddas (Indien)
och Zaratlmstras (Persien) statsuppfattninga-r och dessa senares utflöden
västerut i Sokrates’ (Grekland) och Kristi (Palestina)
samhällsåskåd-ningar lades huvudsakligen vikten vid personlighetens kultivering,
självansvaret, mildheten, välviljan, kärleken och endast därigenom ansågs allt
annat värdefullt falla människan till. Ett sådant åskådningssätt
innesluter i sin omtanke självmant även de ekonomiska frågorna.
Inom den europeiska politiken ha nu teorierna- och deras praktik
huvudsakligen rört sig i pendelsvängningar mellan tingens två sidor. Till
och med den vetenskap, som kallar sig den högsta, nämligen filosofien,
erbjuder skådespelet av en oavlåtlig kamp mellan rationalism och
empi-rism. Nordisk familjebok konstaterar, att man ännu i dag där ej
kommit längre än till ”oförsonade motsatser”. Detta är sannerligen icke
något imponerande framsteg och man kan då förstå, hur långt man är
på avvägar inom övriga tummelplatser. Det har därför varit en
oavlåtlig vandring mot undergången. ”Den idealistiska läran såsom ensam
världsförbättrare tar -icke tillräcklig hänsyn till den materiella
verkligheten och slutar i dimmiga chimärer utan varaktig återverkan på livet,
såpibubfelor, som glänsa ett ögonblick i solen och försvinna. Den
materialistiska läran såsom ensam världsförbättrare beaktar icke
tillräckligt den andliga verkligheten och resulterar väsentligen i omflyttningar
av maktförhållanden, vilka icke förbättra mänskligheten. Den goda viljan
därtill dränkes till sist i hlodpölar. och blir på»det sättet till :inte.”
En blick tillbaka på det näst föregående solvarvet, begynnande med
franska revolutionens vårbrytning och slutande i världskrigets
vinter.-är mycket upplysande. Motsättningarna mellan -idealism och materialism
utlösa sig i form av kamp mellan individ och samhälle. Inom individen,
lössläppt utan ankarfästen, segrar den aktiva utåtvända sidan över den
passiva inåtvända. Det idealistiska hos individen förlorar sig i ensidig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
