Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
T I D S K R I
F T S R E V Y
Nu är fiden lör revolutionen förbi,
anser Friedrich Adler, den forne österrikiske revolutionshj alten; vi
har ej förmått hålla den kvar, och nu kommer reaktionen, varför vi har
att på nytt ta itu med det långa och uppslitande förberedelsearbetet
sådant det bedrevs före världskriget. Först om många många år blir
värklen åter mogen för revolutionen och den ekonomiska utvecklingen
når åter en krispunkt — och därefter måste vi anlägga vår politik.
Tyskland och Österrike är ekonomiskt slagna, det är ej dem som
världsutvecklingen har att räkna med. Tyska socialdemokratin kan icke längre
bli den ledande; hegemonien i arbetarrörelsen måste gå över från
Tyskland till England och Amerika, liksom den efter 1870 gick över från
Frankrike till Tyskland. Och innan de engelska och amerikanska
arbetarna är mogna för socialismen, måste ’det gå en lång förberedelsetid —
alldeles som det i Tyskland gick en människoålder efter 1870 innan tyska
socialdemokratin fick någon större makt över massorna.
Om Adler har rätt i detta, så måste det ju, skriver vår partivän
professor Edvard Buil i Det Tyvende Århundrede, medföra
allvarliga konsekvenser för arbetarrörelsens politik. Även om det inte för
till högersocialism, så skulle det dock föra till en riktning av samma slag
som Kautskys och andra tyska oentersocialisters. Man måste därför skapa
sig en mening i frågan, och då finns, så vitt jag kan se, en
huvudinvändning mot Adlers tankegång om likheten mellan tiden efter 1870 och
tiden efter 1918—19, nämligen att kriget 1870—71 ej var någon ’ekonomisk
kataistrof, knappast för Frankrike och i varje fall ej .för världen som
helhet. Världskriget däremot är en ekonomisk katastrof från olika,
synpunkter, både från den reellt ekonomiska och den privat kapitalistiska.
Från den förra synpunkten är katastrofen dubbel: kapitalödeläggelse och
människoödeläggelse. Det har ödelagts oerhörda mängder ,av reellt
kapital, jorden och skogarna och städerna i Frankrike och Belgien och
Polen och på många andra håll, fartygen och överhuvud allt isom kriget
direkt har fått fatt i; kommer så härtill allt som ej har underhållits
och förnyats under kriget: järnvägar, gator, vägar, hus, kläder, allt som
icke har producerats, alla produktionsmedel som överförts till krigsbruk
och med svårighet kan föras tillbaka igen. Detta allt skall så åter
upparbetas av en befolkning, som — om man räknar med hela världen som
enhet — är åtskilligt mindre produktiv än förr, d. v. s. där det på varje
tusen människor finns mycket mer kvinnor, barn, åldringar, sjuka,
invalider än förr och mycket färre fullt ärbetsdugliga män samt även dessa
har nedsatt produktionsförmåga. Denna vansklighet är förfärlig nog som
sådan, men den måste världen igenom på ett eller annat sätt — likgiltigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
