Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och man besjöng i vackra ord folkets tålamod. Detta tungt
vägande exempel belyser på det skarpaste den sanna karaktären
hos ryska litteraturens förhållande till folket. Hela vår
litteratur är en envis lära om det passiva förhållandet till livet, är en —
passivitetens apologi. Och det är helt naturligt. Småborgarens
litteratur kan inte vara annorlunda, inte ens när den småborgerlige
konstnären är — genial.
En av den småborgerliga, själens egenskaper är lakejkryperiet,
den slaviska tillbedjan av auktoriteten. Har någon en gång i ett
givmilt humör skänkt småborgaren sin uppmärksamhets allmosa., så
upphöjes han av denne till en avgud, inför vilken han böjer sig
som tiggaren inför en krämaré. Detta varar dock endast så länge
som avguden står i harmoni med de småborgerliga fordringarna,
skulle han — vilket ytterst sällan händer — börja motsäga dessa,
slites han ner från piedestalen som en död kråka från ett tak. Just
av denna anledning är den småborgerlige författaren alltid mer
eller mindre lakej åt sin läsare, det är ju dock så angenämt för
människan att vara — avgud.
Jag väntar, att avgudadyrkarna nu, kommer att häftigt
till-ropa mig:
”Vad? Tolstoj? Dost-ojevski?”
En gång för länge sedan gav den judiske vise Hill-el
människorna en underbart enkel och klar formel för hennes individuella
och sociala beteende: ”Om jag inte själv tänker på mig, vem skulle
då tänka på -mig? Men om jag bara- tänker på mig själv, vad vore
det då för mening med mig?”
Småborgaren behjärtar gärna förra hälften av denna formel
oeh kan inte fatta den senare.
Det finns två arter av individualitet: småborgarens och
hjältens.
Den första ställer ”jaget” i världsalltets medelpunkt —
något sällsamt vidrigt, uppblåst och tiggaraktigt. Föreställ -er, hur
vackert det är: i världsalltets medelpunkt står en liten fet man med
en liten kulmage, han älskar östron, kvinnor, vackra dikter,
cigarrer, musik; en människa- som likt en bottenlös säck slukar alla
livets fröjder. Alltid omättlig, alltid rädd, är han i stånd att av
sin tandvärk göra en världshistorisk tilldragelse, och honom, -denne
parasit, tillhör — alltsammans!
Den andre säger: ”Världen är i mig. I min själ uppfattar jag
allt, livets hela fasa och tvivel, smärta och glädje, hela brokighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
