Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten ocli kaos av dess skimrande spel. Världen är — folket,
människan är — en cell i min organism. Blir människan pryglad, så
smärtar det mig; blir hon förolämpad, ruvar jag på hämnd. En
försoning mellan förtryckaren och den förtryckte kan jag inte ga
med på. Livets motsättningar måste fritt löpa linan ut, så att ur
deras inbördes slitningar uppstår den sanna friheten och den likt
solen livgivande skönheten. Den i lögnen, i mörkret, i våldet, i
bedrägeriet sjunkna världens stora omätliga lidande är — mitt
personliga lidande. Jag är en människa och det finnis ingenting
utanför mig.”
Denna världsåskådning, förfinad och utvecklad till en
skönhet ocli ett djup, som vi ej kan föreställa oss, kommer sannolikt
också att bli arbetarens världsåskådning, den riktige och ende
livets herre, ty han arbetar på dess uppbyggande. Denna
världsåskådning har icke funnit något eko i den ryska litteraturen. Den
ryska litteraturen var överhuvud ej i stånd att fostra hjältar, ty
den såg hjältedömet endast i passiviteten, och om den också
försökte skildra en verksam människa, så blev han t, o. m. hos en så
vacker och betydande talang som Turgenjev endast ’blodlös och
färglös.
Försonarens roll är en tvetydig och småborgaren är en inre
tvedräkts eviga fånge. Allt vad han någonsin tänkt gömmer i sig
oförsonliga och brutala motsägelser. Småborgaren räcker
människan på en gång en flaska brännvin och en broschyr om alkoholens
skadlighet och tar från den ena varan såväl som från den andra en
viss procent egen inkomst. Han talar om nödvändigheten att ’bygga
humanare fängelser. Medan han uttalar sig för kvinnans
fullständiga jämbördighet, vägrar han henne rösträtten av ”realpolitiska”
skäl, d. v. s. för att snarast och till varje pris få en fast ordning —
fastän hanis gemål sannolikt inte mindre än han själv längtar
efter ordningens seger och en själslig jämvikt. Han är beredd att sluta
friheten i sina armar, dock endast som lagvigd gemål, för att
sedan efter behag kunna våldföra henne ”inom laglighetens
råmärken”. Som alla parasiter har hän en förvånansvärd
anpassningsförmåga, det är bara sanningen han aldrig anpassar sig efter. Han
har förmågan att blott se och fatta sanningens fakta, men att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
